Järnets flora – en undersökning av vegetationsutvecklingen vid Röda Jorden

Sammanfattning: Röda Jorden är ett kulturhistoriskt besöksområde i Skinnskattebergs kommun. På platsen finns förhistoriska järnframställningslämningar som daterats till 700 år före vår tideräkning. Idag finns en aktivitetsplats som drivs av Riddarhyttans Hembygds- och intresseförening, ”RHI”. Platsen ingår i Geopark Riddarhyttan, som drivs av föreningen Geocentrums Vänner. Geocentrums Vänner har en vilja att diversifiera informationen om området. Denna kandidatuppsats syftar till att skapa information om områdets nutida och historiska vegetation. För att uppnå detta syfte genomfördes en subjektiv fältinventering av dagens flora. Ett område på Röda Jorden avgränsades med avseende på bl.a. de historiska järnframställningsplatsernas position. Det avgränsade området indelades sedan efter olika markfuktighetsklasser. I respektive avdelning placerades därefter cirkelprovytor ut med en radie om 5,64 meter. Ytorna placerades efter subjektiv bedömning på platser som bedömdes spegla respektive avdelnings flora. Resultatet har sedan sammanställts och redovisas i denna rapport. För att undersöka platsens historiska flora användes litteraturstudier och tolkningar av pollenanalyser. Pollenanalyserna kommer från fyra olika provtagningslokaler i närområdet. Information om den historiska floran har sedan samlats in från dessa och sammanställts för att beskriva vegetationsutvecklingen över tid på Röda Jorden. Dagens flora representeras av 52 identifierade arter. Trädskiktet består av barrblandskog i form av gran och tall med ett inslag av björk. Det förekommer även undertryckta lövträdsarter, såsom rönn och sälg. Fältskiktet domineras av blåbär med inslag av flertalet örter, till dessa hör bland andra björkpyrola, kärrviol och kråkklöver. Orkidén fläcknycklar är frekvent förekommande. Röda Jordens bottenskikt består till största del av vitmossa, på de torrare lokalerna dominerar hus- och väggmossa. För att komplettera fältinventeringen kontaktades Riksskogstaxeringen vilka delade med sig av data från en närliggande permanent trakt. Identifierade arter, familjer och släkten skilde sig åt i framför allt fältskiktet, vilket bedöms bero på differerande vegetativa habitat. Holocen, den nu pågående geologiska epoken, börjar med inlandsisens avsmältning. Efter avsmältningen låg Röda Jorden under havsytan och tillgängliggjordes inte som habitat för kärlväxter, mossor och lavar förrän 11 000 till 10 000 BP. Under epoken skiftar årsmedeltemperaturen och leder till olika klimatförutsättningar och därmed olika växtsamhällen. Dessa perioder med olika årsmedeltemperaturer delas in i olika tider; preboreal- och boreal tid, atlantisk tid, subboreal tid och subatlantisk tid. Pollenanalyserna visar hög förekomst av tall- och björkpollen under hela holocen. I fältskiktet är gräs och ljung ständigt förekommande i samtliga tider. Under holocens varmare perioder, atlantisk och subboreal tid, är förekomsten av pollen från lövträd, exv. alm, ek och lind, högst. Under den subatlantiska tiden som präglas av ett kallare klimat gör granen sitt intåg i området, och andelen pollen från lövträden minskar. För att skapa en mer exakt beskrivning av florans utveckling vid Röda Jorden, rekommenderas borrprov med tillhörande pollenanalys, på ett mer närliggande lämpligt vattendrag eller våtmark. En närmare undersökning av platsens markanvändning och människan påverkan på floran kan också vara av intresse.