En ros är en ros är en ros. Rättssäkerhetsbegreppet, den ackusatoriska processen och brottmålstaxan

Sammanfattning: En ros är en ros är en ros - rättssäkerhetsbegreppet, den ackusatoriska processen och brottmålstaxan Sedan 1970-talet har de offentliga försvararna i majoriteten av brottmålen i svenska domstolar fått ersättning för sitt arbete i enlighet med en schablon. Den här så kallade brottmålstaxan har ända sedan införandet fått kritik. På senare år har den kritiken alltmer kommit att handla om att systemet riskerar att i vissa fall urholka den misstänktes rätt till ett fullgott försvar och utgöra ett potentiellt rättssäkerhetshot. Den här uppsatsen lägger grunden för att ur ett rättssäkerhetsperspektiv diskutera straffprocessen i allmänhet och brottmålstaxan i synnerhet. För att kunna tolka begreppet rättssäkerhet utgår uppsatsen främst från de förarbeten som ligger till grund för den straffproces-suella lagstiftning vi har och har haft under den aktuella perioden. Det lyfts hur man där diskuterar rättssäkerhet, vad man lägger in i begreppet och hur man förhåller det till motstående intressen. Parallellt med detta presenteras utvecklingen av den materiella processledningen i straffproces-sen, samt framväxten av brottmålstaxan. Fokus ligger på kopplingar mellan övergången från skälig ersättning till användningen av den schabloniserade taxan å ena sidan, och förändringen i synen på parternas och domstolens roll i processen å den andra. Uppsatsen visar på ett tydligt samband mellan återkomsten för en rättsstatligt kodad rättssäkerhetssyn och utvecklingen mot en alltmer renodlad tvåpartsprocess där materiell processledning försvinner bort i periferin. En diskrepans uppstår när denna utveckling ställs mot det faktum att brottmålstaxan lever kvar i stort sett oförändrad. Uppsatsen visar hur vi har hamnat i ett läge där de rättsstatliga idealen blir mer och mer fram-trädande i de straffprocessuella diskussionerna och där domstolarnas ansvar för den misstänktes intresseskydd i processen blir mindre. Följden är således att försvararens roll som garant för den misstänktes rättssäkerhet blir allt viktigare samtidigt som ersättningsmodellen som tillämpas för offentliga försvarare i majoriteten av målen varit praktiskt taget oförändrad fyra decennier. Mot bakgrund av detta går det att påstå att brottmålstaxan idag i högsta grad är en rättssäkerhetsfråga. Uppsatsen kan med fördel tjäna som ingång till en diskussion om vad vi – tillsammans som kollektiv, stat och rättsväsende – egentligen vill säga när vi pratar om vikten av rättssäkerhet i straffprocessen.