Klimatpåverkan av stabilitetshöjande åtgärder för kajkonstruktioner

Sammanfattning: Bostäder och infrastruktur utvecklas alltmer längs strandlinjerna i Stockholmsregionen. Detta har ökat användningen av befintliga kajer och visatpå behovet av renovering av äldre kajkonstruktioner. Vid bedömning av kajens tillstånd kan totalstabiliteten vara ett problem. Om totalstabilitetenvisar sig vara otillräcklig krävs det normalt en geoteknisk åtgärd vilket kräver stora investeringar för att bibehålla kajens funktion. Geotekniska åtgärderhar en stor klimatpåverkan, vilket bör tas i beaktande redan i ett tidigt projekteringsskede.I denna studie undersöks fem olika stabilitetshöjande åtgärder för att bedöma deras klimatpåverkan. Målet är att föreslå en systematisk utvärdering avdessa åtgärder i ett tidigt skede för att underlätta val av åtgärd. Metoderna tillämpas på en befintlig stödmurskaj med otillräcklig stabilitet för att uppnåen målsäkerhetsfaktor beräknad med en limited equlibrium metod (LEM). De åtgärder som utvärderats är jordstabilisering med kalkcementpelare (KCpelare), avlastning med lättfyllnad, stödbank med sprängsten, bankpålning med betong- och stålpålar samt en bakåtförankrad spont. Klimatpåverkan för varje åtgärd utvärderas genom en livscykelanalys (LCA) baserad på data från miljövarudeklarationer (EPD).Resultatet visar att den stabilitetshöjande åtgärd som har lägst klimatpåverkan för det studerade fallet är stödbanken med sprängsten och den åtgärd som har högst klimatpåverkan är bankpålning med stålpålar. Samtidigt finns det flera osäkerheter gällande åtgärdernas tillämpbarhet i verkliga förhålladen och klimatpåverkan från senare livscykelskeden. Kostnaden för varje åtgärd kommer även i slutändan att påverka valet av åtgärd och det föreslås följaktligen att i framtiden inkludera en livscykelkostnadsanalys (LCCA) som ett komplement till LCA i bedömningen av varje åtgärd.