"Den största svårigheten är väl att vi inte riktigt når dem" : Samverkans betydelse för socialtjänstens bedömningar av våldsutövare som också är föräldrar

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse socialtjänstens samverkan har för bedömning av våldsutövare som också är föräldrar. Genom en kvalitativ undersökning genomfördes semistrukturerade intervjuer med tre arbetsgrupper inom socialtjänsten, informanterna i studien kommer på något vis i kontakt med våldsutövare. I syfte att skapa förståelse för resultatet har jag använt mig av organisationsteori, samverkansteori, samt teorier kopplade till intersektionalitet, genus, maskulinitet och teorier om våld. Resultatet visar att informanterna i studien är eniga om att geografisk närhet till kollegor främjar samverkan i ärenden som rör våld i nära relation. Informanterna som sitter nära kollegor beskriver en välfungerande samverkan med andra enheter. De arbetsgrupper som upplever en välfungerande samverkan beskriver också att kollegor inom socialtjänsten har kännedom om varandras respektive arbetsuppgifter. Informationsutbyte avseende bedömningar gällande våldsutövare som också är föräldrar delges mellan olika enheter när det finns en välfungerande samverkan. Samtliga informanter beskriver att det finns stöd ifrån organisationens ledning, däremot är det bara två arbetsgrupper som beskriver en välfungerande samverkan. I resultatet framkommer att framgång avseende att nå ut till våldsutövare som också är föräldrar skiljer sig åt. Den arbetsgrupp som upplever större framgång i att nå ut träffar våldsutövaren tillsammans med enhet Barn och unga. Samtliga arbetsgrupper beskriver på något sätt svårigheter att bedöma hjälpbehov och mottaglighet hos våldsutövare och att det finns flera faktorer som de tänker kan påverka och försvåra mottagligheten och möjlighet att uppnå förändring, i vissa fall skiljer sig svaren från informanterna åt. Att kollegor har olika förklaringsmodeller till våld kan bidra till att olika bedömningar görs eller att våld betraktas på olika vis. Samtliga arbetsgrupper beskriver en begränsad kunskap avseende våldsutövare som också är föräldrar. Kunskapsbristen beror bland annat på bristande erfarenhet, då samtliga informanter kommit i kontakt med relativt få våldsutövare. Denna studie visar vikten av intern samverkan inom socialtjänsten i ärenden som för våld i familjer där det finns barn.