Bondesamhället och skriftkulturen : En studie över hur skriftligheten gestaltar sig på tinget i Jämtland 1634-1690

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur skriftligheten gestaltar sig över tid på tinget i Jämtland under tre tidsnedslag (1634-1636, 1649-1665 och 1688-1690) i 1600-talet. Det finns två anledningar till det: Dels en hypotes om att skriftligheten i Jämtland, i strid med den gängse bilden av Norrland som ett efterblivet bondesamhälle, redan tidigt var utbredd och dels att tidigare studier inom läs- och skrivkunnighetsforskningen, även om de har tagit som utgångspunkt att samhället under tidigmodern tid genomgick en förskriftligandeprocess, uteslutande har fokuserat på aktörernas läs- och skrivkunnighet och inte studerat själva förskriftligandet som sådant. I fråga om hypotes omgavs arbetet dessutom med en förväntan om att antalet skriftreferenser skulle vara stadigt tilltagande med tiden. Källmaterialet har utgjorts av avskrifter av domboksprotokoll. Metoden har varit att först klassificera dess ärenden och sedan undersöka hur ofta och var referenser till skriftlighet förekommer. De teoretiska begreppen possessiv och accessiv läs- och skrivkunnighet samt kommunikativa kompetenser är verktyg som använts för att komplettera bilden av hur pass skriftbetonade de olika tidsnedslagen var. Det främsta resultatet är att det andra tidsnedslaget (1649-1665) avviker som klart mindre förskriftligat än de övriga, vilket alltså indikerar ett brott i den historiska utvecklingen som förskriftligandeprocessen innebar. Ytterligare slutsatser av vikt är att det tidsnedslag som var mest skriftligt var det äldsta (1634-1636) och att skriftreferensernas vanligaste kontext var bland tvistemålen. Hypotesen att Jämtland tidigt nåddes av förskriftligandet bekräftas av analysen, medan förväntningen om att skriftligheten skulle vara stadigt tilltagande över tid däremot alltså motsägs.