Gatukostnader i teori och praktik : Studie om hur några kommuner arbetar med gatukostnader, vilka motsättningarna till fenomenet är samt dess relation till egendomsskyddet

Sammanfattning: Lagstiftningen i Sverige ger kommunerna möjligheten att ta ut gatukostnader vid anläggandet och upprustandet av allmänna platser och gator som de har huvudmannaskap över. Uttaget av gatukostnadsersättningen faller på de berörda fastigheterna inom ett bestämt område. Denna lagreglering finns att finna i 6 kap. 24–38 §§ plan och bygglagen (SFS 2010:900) men har funnits i olika former sedan 1800-talet. Det är i dagsläget 40 av 290 kommuner som använder sig av denna möjlighet. Processen är lång och administrativt betungande och det uppkommer ofta konflikter kring summorna som privata fastighetsägare behöver bekosta. Avsikten med detta arbete är att öka förståelsen för hur de intervjuade kommunerna, det vill säga, Nacka, Tyresö samt Huddinge kommun arbetar med gatukostnadsuttag, särskilt i fall där fastighetsägare får byggrätter de inte vill realisera. Att försöka få en större förståelse för kommunernas och Villaägarnas riksförbunds ståndpunkt, vilka representerar cirka 270 000 villahushåll i gatukostnadsfrågan var den andra avsikten. Att förstå ifall det administrativt betungande arbetet bakom gatukostnadsuttag kan vara en anledning till att fler kommuner inte tillämpar gatukostnader är också en undersökt fråga. Metoden i denna studie har varit kvalitativt i form av både litteraturstudier samt intervjuer. Litteraturstudien har fokuserat på rättskällor, studerat förarbeten, propositioner och rättspraxis. Intervjuerna har gjorts med de tre nämnda kommunerna samt en respondent från Villaägarnas riksförbund. Litteraturstudien i samband med intervjuerna visade att de intervjuade kommunerna ger fastighetsägare olika möjligheter att hantera betalningen, när det gäller att de har tilldelats nya byggrätter de inte vill realisera. Detta är allt från anståndsansökan, till gatukostnadslån och möjlighet att avvakta betalningen fram tills dess att fastighetsreglering utförs, med ett visst tidsvillkor. De intervjuade kommunerna anser att uttaget av gatukostnadsuttag är rättfärdigat då det tillför en värdeökning på dem berörda fastigheterna, medan motparterna anser att detta är oskäligt och bör falla på kommunalskatten. Arbetet med gatukostnadsuttag anser de berörda kommunerna inte som betungande. Utan det är i stället det arbete som kommer efter fakturering och i samband med olika bestridanden av kommunens beslut som är administrativt betungande. En mer omfattande studie med fler intervjuer och en mer ingående litteraturstudie är nödvändig för att dra slutsatser för hela länet.