MÄTNING AV LUFTTÄTHET I FLERBOSTADSHUS : Gällande krav, praktiskt genomförda mätningar samt en tillämpbar metod

Sammanfattning:

Stor förvirring råder kring hur lufttätheten ska mätas i flerbostadshus. De metoder som finns och de resultat som erhålls vid täthetsprovning av småhus är inte alltid applicerbara på flerbostadshus även om mätenheterna är de samma. Detta föranleder problemställningen för detta examensarbete:

Varför och hur kontrolleras lufttätheten i ett flerbostadshus på ett praktiskt tillämpbart sätt, som också gör det möjligt att jämföra resultat från olika objekt?

Metoderna som används för att undersöka detta är litteraturstudier och samtal med erfarna personer, samt demonstration av en mätmetod i fullskala. En diskussion med initiativtagarna till detta examensarbete leder fram till en rekommenderad metod och en mall för hur detta ska utföras.

Byggnadsskalets luft-, diffusions- och vindtätning har stor betydelse för en byggnads energianvändning, fuktsäkerhet, termiska komfort och hygien, luftkvalitet, ljudmiljö, spridning av brand samt spridning av luftföroreningar utifrån och in. Lufttätheten är en avgörande faktor både för konstruktionens beständighet och för en god innemiljö i moderna byggnader. Lufttäta hus är dessutom lönsamma i längden för de inblandade aktörerna. På lång sikt även för miljön. Studier som gjorts visar att en byggnads energiåtgång för uppvärmning minskar med nästan 30 % om lufttätheten (egentligen luftgenomsläppligheten) förbättras från 0,8 l/s·m² till 0,4 l/s·m². En så stor minskning av energianvändningen kunde inte åstadkommas med andra energiförbättringsåtgärder som undersöktes.

I Boverkets Regelsamling för byggande, BBR 2008 har kravet på lufttäthet tagits bort till förmån för ett funktionskrav för energianvändningen, under vilken lufttätheten faller in. Regelsamlingens allmänna råd hänvisar till standarden, SS-EN 13829 för bestämning av luftläckage.

De metoder som idag finns att tillgå för att mäta lufttätheten hos byggnader är spårgasmetoden, täthetsprovning med provisorisk vägg, det egna ventilationssystemet, med mottryck i angränsande utrymmen samt med tryckdörr. Den sistnämnda metoden provades på flerbostadshus i Umeå med goda resultat.

Observera att resultatet för denna rapport är en mall för mätningsförfarandet och den rekommenderade metoden för att mäta lufttäthet inom NCC i Umeå. Den beskriver en praktiskt tillämpbar metod där resultatet går att jämföra mellan olika objekt. Även en intern mätstorhet som beskriver ytterväggens täthet är framtagen.

Mätstorheten och standardens relevans diskuteras. Ändringen i BBR från specificerade krav till funktionskrav anses vara kunskapsdrivande. Det förfarande som beskrivs i resultatet har bedömts vara det mest optimala under rådande förhållanden med den standard som finns. En förändring av standarden skulle kunna leda till en bättre metod som ger mer informativt resultat.