Utvärdering av kriterier för postmiktionsbilder vid renografi

Detta är en Kandidat-uppsats från Malmö universitet/Fakulteten för hälsa och samhälle (HS)

Sammanfattning: Njur-och avflödesfunktionen kan bedömas genom mätning av upptaget och utsöndringen av ett spårämne (99mTc-MAG3) från vardera njure, kombinerat med intravenös injektion av diuretika. Denna metod benämns diuresrenografi. Hydronefros med, respektive utan, avflödeshinder särskiljs genom injektion av diuretika. Bedömning av upptaget och avflödesfunktionen i njurarna återspeglas av ett renogram, som avspeglar upptag och utsöndring av radiofarmakat i njurarna och urinvägarna efter injektion, en så kallat tid-aktivitetskurva. Bildtagningen behöver vid en bristande tömning av njurarna kompletteras med postmiktion (PM) bilder. Vid Klinisk fysiologi och nuklearmedicin på Skånes Universitetssjukhus har kriterierna för när en sen bild ska tas ändrats till den nuvarande gränsen på ≥ 50% kvarstående aktivitet, som ökat antalet kompletteringar. Syftet med studien är att utvärdera kriterierna för PM-bilder före och efter ändringen av kriterierna på kliniken. Dessutom undersöka möjligheten av att höja den nuvarande gränsen på ≥ 50% kvarstående aktivitet, för bildtagning av PM-bilder vid renografi. En retrospektiv studie av 45 patienter, barn och vuxna med en medelålder på 37,3±32,8 år, där samtliga genomgått diuresrenografi med PM-bilder. Studien visade att det inte föreligger något samband mellan kvarstående aktivitet vid 20 min respektive PM, därmed ges ingen möjlighet att höja den nuvarande gränsen. Interbedömarreliabilitet mellan biomedicinska analytiker, enligt tidigare kriterier visade en god styrka i överenstämmelse (κ) = 0,61, som är statistisk signifikant (p < 0,05).

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)