Brottmålsprocessen då den tilltalades ålder inte är fastställd. En probleminventering efter Högsta domstolens dom den 11 juli 2016 i mål B 1346-16.

Sammanfattning: Den svenska straffrätten har de senaste åren ställts inför en ny typ av utmaningar. Misstänkta och tilltalade gärningsmän utan fastställd identitet, och därmed utan fastställd ålder, har blivit ett allt vanligare förekommande fenomen. Den straffrättsliga lagstiftningen utgår från att den misstänktes eller tilltalades ålder är fastställd. När detta inte är fallet skapas stora luckor vid den praktiska tillämpningen av lagen. För att avhjälpa det oklara rättsläget meddelade Högsta domstolen en dom den 11 juli 2016 i ett mål där den tilltalades ålder inte var fastställd. Domen har sagts ha stor prejudicerande betydelse men skapar i sin tur nya frågetecken och debatten har därmed inte stillats efter domens avkunnande. I uppsatsen analyseras och problematiseras brottmålsprocessen när den tilltalades ålder inte är fastställd, efter den av Högsta domstolen meddelade domen. Problematiseringen görs utifrån straffprocessens yttre ram och de värden som bär upp den straffrättsliga processen, intressena av en rättssäker prövning samt en effektiv lagföring. Tre potentiella problemområden identifieras i uppsatsen, och analyseras i kronologisk ordning. De potentiella problemområden som identifieras består i huruvida att företa en kroppsbesiktning för att utreda den tilltalades ålder är problematiskt, huruvida de beviskrav som uppställs i Högsta domstolens dom avseende den tilltalades ålder samt medicinska åldersbedömningar för att nå dessa beviskrav är problematiska och slutligen huruvida rätten ges möjlighet att faktiskt utreda den tilltalades ålder. Slutsatsen som nås är att förfarandet idag är problematiskt i två avseenden. Den ena typen av problematik hänför sig till att lagar och prejudikat inte är anpassade efter dagens samhällssituation och därmed försvårar, eller rent av omöjliggör, en effektiv lagföring. Den andra typen av problematik hänför sig till att lagar och prejudikat, på grund av vad som ovan anförts, inte åtföljs vilket innebär att den enskildes rättssäkerhet äventyras. Därför uppmanas lagstiftaren i uppsatsens avslutande kapitel att reformera lagen för att anpassa den till dagens samhällssituation och för att därmed i mesta möjliga mån tillgodose såväl intresset av en effektiv lagföring som den enskildes intresse av ett rättssäkert förfarande.