Stagnation och krympning : behöver vi ändra vårt sätt att planera?

Sammanfattning: Samhällsplaneringen idag anknyts ofta till någon form av expansion och förbättring. Genom dessa anknytningar skapas en föreställning om att Sveriges befolkningsmängd växer oupphörligt, och städer behöver ständigt utvidgas för att skapa plats för fler. Men stämmer föreställningen överrens med den verkliga situationen? I verkligheten är det många kommuner i Sverige som minskar i invånarantal. Ändå förespråkas en regionpolitik som prioriterar tillväxt. Syftet med uppsatsen är att visa på det behov i samhällsplaneringen för att hantera dagens och framtidens utmaningar med minskade befolkningsunderlag. Målet är att besvara frågan om vi behöver ändra vårt sätt att planera för stad och landsbygd. Detta görs genom en bred kvalitativ litteraturstudie av forskning inom ämnet, organisations- och myndighetsskrifter och examensarbeten. Frågeställningen berör inte endast ett ämnesområde utan tangerar fler. Ur ett samhällsplaneringsperspektiv resulterar litteraturstudien i ett brett resonemang om att vi behöver ändra vårt sätt att planera, för att hela Sverige ska utvecklas och anses hållbart. Som situationen ser ut idag kan inte planeringensverktyg hantera frågor som rör stagnation och krympning. Om utvecklingen fortsätter med dagens syn på samhällsplaneringen kommer bilden av Sverige att förändras och leda till att befolkningen i högre grad centraliseras i kluster runt storstäderna, Stockholm, Göteborg och Malmö. Litteraturstudien visar på att strategier som uppnår en positiv följd av stagnation och krympning saknar en helhetslösning. Som bedömningen pekar på är den mest förespråkade strategin regionsbildning, för att vända stagnation till tillväxt. Dock visar litteraturstudien att tillämpning av regionsbildning kommer leda till att orter som har dåliga kommunikationsmöjligheter dör ut och natur- och kulturmiljöer försvinner.