Stråldoser vid konventionell undersökning av skolios

Sammanfattning: Bakgrund: Skolios kan bero på många olika orsaker. Beroende på dess orsak delas den in i strukturell och funktionell skolios. Vid idiopatisk skolios finns ingen känd orsak och dessa patienter utgör 80 % av de strukturella skolioserna. Det är vanligt att idiopatisk skolios upptäcks hos barn som är 10-12 år. Patienter med idiopatisk skolios kan komma att genomgå flera radiologiska undersökningar och det är därför viktigt att använda så låg stråldos som möjligt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur stora stråldoser patienter med skolios får i samband med konventionella undersökningar. Syfte var även att ta reda på hur stråldoserna kan reduceras och hur detta eventuellt påverkar bildkvalitén. Metod: En litteraturstudie gjordes där artiklar som svarade på syftet söktes fram i databasen PubMed. Resultat: För en patient som väger 50 kg är en normal stråldos 140 µSv. Digital genomlysning kräver lägre stråldos än digital exponering. För att reducera stråldosen kan ett lågdosprotokoll användas. Skärm/film gav bäst bildkvalité men vid vinkelmätning fanns ingen signifikant skillnad mellan skärm/film, digital exponering och digital genomlysning. Diskussion: Risken för maligna förändringar som beror på strålning ökar då patienten är yngre eller är mindre sett till kroppsmassan. Patienter som genomgått flest antal radiologiska undersökningar har en större risk att drabbas av bröstcancer. För att minska stråldosen bör bildtagning ske i anteriorposterior och strålskydd ska användas då det är möjligt. Konklusion: Digital genomlysning ger lägst stråldos. För vinkelmätning fanns ingen signifikant skillnad vid jämförelse mellan tre olika modaliteter.