MEDELTIDA TEGELPRODUKTION I LUND

Sammanfattning: I en jämförelse mellan det skriftliga och det arkeologiska materialet framträder en bild av medeltida tegelbruk i allmänhet och det medeltida tegelbruket vid S:t Mikael i synnerhet. Arkeologiskt iakttagbara anläggningar vid ett medeltida tegelbruk, förutom en tegelugn är följande; lertag i form av gropar eller stora gravar (eventuellt vattenfyllda), vallar efter leran som lagts till vintring, gropar eller bassänger för ältning och lagring av leran, vattenreservoarer, rännor, öppna lador för torkning och strykning och avfall från tegelproduktion såsom större mängder felbränt tegel, träkol och lera. Ovan nämnda anläggningar kan förstås genom min analys av det skriftliga materialet. I avsnittet hantverksmässig tegelproduktion framgår hur produktionen vid ett medeltida tegelbruk sannolikt varit organiserad, inte i fråga om vem som gjorde vad, men i fråga om hur man gjorde. Leran grävdes upp om hösten, lades i vallar för vintring och togs om våren för ältning/sammanarbetning med vatten och eventuellt någon magring. Näst togs leran till strykning där tegelstenar formades, råtegel staplades för torkning i ett torkhus och sattes slutligen i tegelugnen för bränning. Beräkningar av hur lång en bränningscykel (fylla, bränna, avsvalna och tömma ugnen) rimligen kan ha varit samt beräkningar för ugnens kapacitet gjordes också. Tegelugnen vid S:t Mikael förmodas ha rymt 17.000 - 23.900 tegelstenar per bränning och en bränningscykel förmodas ha varit omkring 34 dagar.