Frekventa mjölkningar av kor i samband med celltalsförhöjningar i mjölken

Sammanfattning: Mastit (juverinflammation) är en mycket vanlig sjukdom hos mjölkkor som orsakar mjölkproducenterna stora ekonomiska förluster genom nedsatt produktion och mjölkkvalitet och representerar en avsevärd antibiotikaanvändning. Klinisk mastit (KM) ger synliga symtom som t.ex. juversvullnad. Den vanligaste formen är dock subklinisk (tyst förlöpande) mastit (SKM) som är en utmaning för mjölkproducenten eftersom den är svår att upptäcka och behandla. Kor med SKM har inga synliga symtom men förhöjda celltal i mjölken vilket är ett tidigt tecken på mastit. Vid SKM rekommenderas eventuell antibiotikabehandling inte under laktationen utan enbart under sintiden vilket innebär att SKM kan finnas i besättningen under lång tid med negativ effekt på både den levererade mjölkens mängd, celltal och kvalitet. Det finns också en potentiell risk för att en SKM utvecklas till en KM. Tidigt insatta åtgärder mot SKM och celltalsförhöjningar (CF) under laktationen skulle således ha stor betydelse för såväl produktionsekonomi som djurhälsa. Frekventa mjölkningar (FM) är en regelmässigt rekommenderad och effektiv understödjande behandling vid KM. Om FM även kan reducera tillfälliga CF och kupera utvecklingen av SKM är inte undersökt men nya erfarenheter från praktiken talar för att det kan vara så. Hur ofta CF till patologiska nivåer förekommer hos mjölkkor med god juverhälsa är sparsamt studerat. Syftet med detta examensarbete var att i en pilotstudie undersöka frekvensen av CF hos kor i automatiska mjölkningssystem samt hur celltalen påverkas av FM. Studien utfördes i tre besättningar med automatisk cellräknare av mjölken på juvernivå. För att få ingå i studien skulle korna ha en mjölkproduktion på minst 15 kg/dygn, tidigare god juverhälsa samt ett okorrigerat celltal på < 200 000 celler/ml på juvernivå i senaste provmjölkningen. Vid en CF till > 400 000 celler/ml som kvarstod i ett dygn sattes FM in och pågick i två eller fyra dagar beroende på celltalsutvecklingen. Även celltal på juverdelsnivå analyserades före och efter FM. Kontrollgruppen utgjordes av kor i samma besättning och under samma tidsperiod som uppfyllde samma kriterier som försökskorna men inte utsattes för FM. Studien fick av praktiska skäl avbrytas efter ca fem månader. Totalt ingick då 18 försökskor och lika många kontrollkor. Rådata var behäftade med ett flertal missade värden och alla kor hade inte kunnat behandlas riktigt enligt schemat. Detta i kombination med att materialet var tämligen begränsat gjorde att det inte var relevant att utföra statistiska signifikansanalyser varför resultaten redovisas med deskriptiv statistik. Frekvensen kor med CF per månad var mellan 2 % och 7 % av alla kor i respektive besättning. Inga tydliga skillnader kunde ses mellan försöks- och kontrollgrupperna även om det fanns en tendens till att fler försökskor hade fått normaliserat celltal efter FM jämfört med de obehandlade kontrollkorna. Det kunde inte heller observeras några enhetliga skillnader mellan celltalet före och efter FM i försöksgruppen, vare sig i samlingsmjölken från hela juvret eller på juverdelsnivå. På grund av det heterogena och begränsade materialet är resultaten dock mycket osäkra. För att säkrare kunna se en eventuell effekt av FM på CF behövs en studie som omfattar ett avsevärt större antal kor. Baserat på erfarenheter från pilotstudien rekommenderas tillämpning av ungefär samma kriterier för urval av kor, exponering av alla försökskor för samma ökade mjölkningsfrekvens, uteslutning av juverdelsprover samt användning av ett fåtal besättningar. En sådan förenkling och minimering av djurägarens arbetsinsats ökar möjligheten för att låta studien pågå under avsevärt längre tid för att uppnå ett större ko-material och därmed rimligt säkra slutsatser.