Tala är silver, tiga är guld? - En utredande studie om förhållandet mellan svensk yttrandefrihet och brottet hets mot folkgrupp i ljuset av Rasmus Paludans koranbränningar.

Sammanfattning: Yttrandefriheten har en framträdande roll i det svenska demokratiska samhället, men begränsas genom vissa inskränkningsmöjligheter. En av dessa utgörs av brottet hets mot folkgrupp som syftar till att skydda utsatta grupper från hot och kränkningar. När detta ändamål möter yttrandefrihetens starka ställning uppstår svåra frågor. Var går egentligen gränsen mellan sakligt befogad kritik och straffbar missaktning? I samband med Rasmus Paludans så omtalade koranbränningar, kom debatten om yttrandefrihetens gränser åter upp till ytan. Denna uppsats syftar till att utreda innebörden och omfattningen av yttrandefriheten för att sedan undersöka hur denna inskränks av hets mot folkgrupp. Genom den rättsdogmatiska metoden ämnas att besvara frågan om var gränsen mellan yttrandefrihet och brottet hets mot folkgrupp går och hur det förhåller sig till Paludans koranbränningar. Resultatet visar att den viktigaste yttrandefrihetsregleringen för frågan återfinns i Regeringsformen och i EKMR. Dessa bildar ett vittgående men samtidigt mycket generellt skydd, för att försöka balansera intresset av en omfattande yttrandefrihet mot andra motstående intressen. Av förarbeten blir det tydligt att hets mot folkgrupp utgör en legitim yttandefrihetsinskränkning, men straffbestämmelsens vaga rekvisit gör det svårt att avgöra vad som krävs för att den ska bli tillämplig. Till följd av bristen på domstolsavgöranden lämnas man därför med fler frågor än svar. I avsaknad av sådan omfattande och metodisk praxis på området, krävs mer preciserade lagtextformuleringar. I annat fall riskerar rättssäkerheten att falla offer för lagstiftarens benägenhet att lägga ansvaret i domstolarnas händer.