Implementering av askfilter för uppgradering av biogas

Sammanfattning: En ny teknik för uppgradering av biogas till fordonsgas utvecklas hos JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik samt SLU – Sveriges lantbruksuniversitet. Tekniken går ut på att använda aska som ett filter för att filtrera biogas. Filtrets viktigaste funktion är att absorbera koldioxid och svavelväte från den filtrerande gasen. Askan karbonatiseras i denna process vilket är ett steg i askans behandling inför askåterföring till skog. Tekniken med askfilter har enligt tidigare studier ansetts vara särskilt lämplig i liten skala.  Dessutom kan kostnaden för att uppgradera biogas i liten skala halveras enligt preliminära beräkningar. Detta kan möjliggöra utvinning av fordonsgas hos aktörer som annars inte funnit lönsamhet i det. Den nationella utvecklingen tyder även på att fler mindre biogasproducenter kommer att etablera sig. När denna rapport skrivs finns det en gårdsanläggning som används som pilotanläggning. Målet med denna rapport är att skapa en bild över hur tekniken senare ska kunna implementeras. Det kommer att behövas ett antal aktörer för detta och strukturen på dessa samarbeten kan variera. Faktorer som avstånd, volymer på flöden, kvalitéer på flöden och företagens inställning och möjlighet har stor påverkan. Producenter av aska och gas från mellersta norrlandskusten har undersökts för denna studie. Fyra stycken askproducenter har undersökts som var och en har en årlig askproduktion på mellan 2500 och 9000 ton. Generellt behövs det cirka 600-1000 ton aska för varje GWh uppgraderad fordonsgas. Inom det geografiska avgränsningsområdet finns ett flertal mycket stora biogasproducenter. Exempelvis producerar Domsjö Fabriker 25 GWh gas som kan vara tillgänglig för uppgradering vilket kräver uppemot 25 000 ton aska. Askan inom regionen kommer inte räcka till att uppgradera all biogas, dock tillräckligt för att täcka orters lokala behov av fordonsgas. Lokala förutsättningar kan utgöra en begränsning men potentialen med askfilter anses vara mycket stor. Därför har tre koncept utvecklats för att ge läsaren en förståelse för hur tekniken kan komma att tillämpas. I det första konceptet föreslås en extern entreprenör som länkar ihop flera olika mindre aktörer. Det externa företaget koordinerar de olika stegen och ansvarar för att till exempel alla askflöden och biogasflöden fungerar. De enskilda aktörerna svarar till det externa företaget. Hur stor roll det externa företaget har i själva uppgraderingen varierar med hur aktiva och villiga de olika aktörerna är, men huvudansvaret att hålla alla resurs- och produktionsflöden öppna består. Detta koncept lämpar sig särskilt bra där det är många mindre aktörer så som lantbrukare och reningsverk etcetera. Det andra koncept innefattar Övik Energi och Domsjö Fabriker, två av Örnsköldsviks större företag som redan idag har ett omfattande samarbete. Infrastrukturen för att implementera tekniken är i stora delar redan på plats och avstånden är mycket korta för hela kedjan från skog till tankställe. Infrastrukturen kan tillåta ett anpassat produktionsflöde vilket kan vara enviktig faktor för uppstart av fordonsgaskonsumtion på orten. Det tredje konceptet är byggt runt Sveaskog som redan idag är väldigt stora inom askgödsling. Företaget finns över hela landet och kan börja implementeringen där förutsättningarna är som gynnsammast. En samarbetspartner behövs för hanteringen av gasen. Denna partner har liknande uppgifter som det externa företaget i det första konceptet men har inte samma roll inom askhanteringen då den kedjan redan är uppbyggd