Ursäkta, var är klockan?

Sammanfattning: Presentation och reflektion Mitt projekt som ni här ska få ta del av är inledningen av en roman som enklast kan beskrivas som en fantasydeckare med humoristiska inslag. Från att ha provat på att skriva på en ny genre (historisk deckare) under Kreativt skrivande III, som jag gick läsåret 2020/2021, bestämde jag mig för att prova på ytterligare en ny genre till den här kursen. Men i stället för att skriva en renodlad fantasy ville jag väva in lite deckarelement eftersom jag strävar efter att bli bättre på den typen av berättande. Främst på grund av att jag framöver vill fortsätta skriva på andra historiska deckare men också fantasydeckare där inriktningen är mer åt barn och ungdomar.      En av de stora anledningarna till att jag har valt en genre som är helt ny för mig är också för att jag vill utmana mig själv som författare. Det finns inte heller något bättre tillfälle att göra detta än på en skrivarkurs eftersom jag här får kritik och respons på min text. Funkar den här mixen av genrer jag vill försöka mig på? Funkar det ihop med min berättarstil och berättarröst? Att få respons på och kritik på nyskrivna texter är det mest lärorika som finns för en författare. Åtminstone är det min synpunkt. Jag vill veta vad som kan förbättras och vad som känns helt fel i texten. Det är så jag utvecklas som författare. Visst är det kul att höra om de positiva bitarna i texten med det är den negativa kritiken och ”felen” som gör att jag kan utvecklas och bli en bättre författare. Idén till romanprojekt kom för mer än tio år sedan då jag läste kursen Fantasylitteratur på Linnéuniversitetet, sommaren 2010. Som en avslutande uppgift kunde vi välja att skriva en berättelse utifrån en specifik fantasygenre. Jag valde en som kallas New Weird. Det är en berättelse som oftast utspelar sig i vår värld men där spelreglerna har förändrats. Som i min roman Ursäkta, var är klockan? har magiker kommit från sin värld in till människornas vanliga värld (eller rättare sagt Stockholm) via stora svarta hål. Sedan visar det sig att de inte kan återvända utan blir fast på Jorden. Men alla magiker har inte de bästa intentioner så det uppstår en hel del konflikter. En grupp anhängare IMIS (Inga Magiker I Samhället) tar över styret i staden och magikerna tvingas sluta använda sin magi och dessutom blir de tjänare till människorna. Allt är frid och fröjd. Inga fler onda magiker syns till på ett tag. Men så en dag upptäcker Stockholmsborna att alla klockor och tidsangivelser plötsligt är borta. Det här måste väl de onda magikerna ligga bakom … eller? Novellen jag skrev på sommarkursen 2010 blev nästan som ett litet synopsis när jag skulle återvända till texten under 2022. Så jag plockade lite här och där i texten och skapade en rad händelseförlopp som till slut blev ett synopsis till en roman. När jag ska skriva romaner brukar jag göra punktlistor för varje kapitel över vad som ska hända. Sedan gör jag även en dramaturgisk struktur över hela berättelsen där jag sätter ut scenerna/händelserna som är de olika vändpunkterna i berättelsen. Så har jag även gjort den här gången. Det svåraste med skrivandet under det här året har varit att få ihop all logik i berättelsen. Visst, berättelsen är skruvad och overklig men det betyder såklart inte att det ska finnas logiska luckor i texten. Det måste finnas en mening med alla skruvade och absurda element. Denna kritik har jag också fått från både min handledare Vasilis och mina kurskamrater. Något som jag är väldigt tacksam för. Att få andras input och åsikter om ens texter är verkligen guld värt. För det är långt ifrån alltid jag själv ser alla dessa luckor i texten. I stället hamnar mitt fokus på annat. Som karaktärerna, vart handlingen bär av, vilka ledtrådar eller ”red herrings” som ska läggas ut och var jag ska placera dem i berättelsen. Men luckor finns det såklart. Det går inte att beskriva allt på de första 40–50 sidorna i en roman. Vissa saker får växa fram under berättelsen gång så att inte för mycket avslöjas för tidigt. En annan utmaning har varit balansen mellan humor, absurdism, fantasy och deckare. Jag har helst inte velat att någon av dem ska ta över för mycket. Det ska finnas en lagom balans. Även om jag kan tycka att det fallit över lite väl mycket på det skruvade, absurda och humoristiska.  Jag har även vid flera tillfällen funderat på om detta ska vara en bok riktad till barn, men då möts jag av nästa dilemma, om jag i så fall behöver tillföra en yngre huvudkaraktär som barn har lättare att relatera till. Men det är inget måste såklart. Det är inga barn som är huvudkaraktärer i Ture Sventon-böckerna till exempel. Dessutom kanske det räcker med att huvudkaraktären Ivan Hitta är lite barnslig och skojfrisk. Nästan som en seriefigur.  Men om jag bestämmer mig för att det ska vara en bok för barn måste jag nog se över språket och förenkla det lite. Men det är en senare fråga. Första steget blir såklart att skriva klart första utkastet. Sedan följer flera omskrivningar. Som alltid när det gäller romaner. Det kan inte finnas många författare som ger ut en roman efter första utkastet. Jag har åtminstone aldrig träffat någon.