„Wenn der Fluss spricht“ : - Die Transformation der Natur vom Objekt zum Subjekt in Wanderungen im Norden von Alfred Andersch

Sammanfattning: Den västtyske författaren Alfred Andersch (1914–1980) var mest känd för sina romaner och noveller. Men han gjorde också betydande insatser som litterär reseskildrare. På 1950- och 60-talen åkte han vid flera tillfällen runt i Skandinavien och Arktis. I böckerna Wanderungen im Norden (1962) och Hohe Breitengrade (1969) sammanställde han sina upplevelser i en blandning av resereportage och skönlitteratur. Wanderungen im Norden handlar om olika resor i Sverige och Norge på 1950-talet, framför allt i de svenska skogs- och fjällandskapen. Den moderna turisten som fenomen, skogsindustrins relation till folkhemmet, glesbygden som livsmiljö, jägaren som manligt kodad aktör och naturen som estetisk utmaning är några av de teman som avhandlas. Där finns också inslag av naturskildringar där den gamla dikotomin aktiv människa-passiv natur ifrågasätts och upphävs.  Förhållandet människa-natur och språk-landskap var centrala teman i hela Anderschs författarskap. Uppsatsen visar genom textanalyser och med ett ekokritiskt perspektiv som utgångspunkt, hur personerna i boken projicierar olika föreställningar om naturen på de olika miljöer och landskap de befinner sig i. Den undersöker också med nymaterialismen som teoretisk ansats i vilken grad naturen skildras som en självständig aktör med egna intentioner och vilja bortom människans kontroll.  Analysen visar att Alfred Andersch i Wanderungen im Norden aktivt problematiserar föreställningen om en sträng människa-natur-hierarki. Bokens gestaltningar av relationerna mellan människorna och de omgivande skogs- och fjällandskapen på 1950-talet pekar framåt mot en begynnande miljörörelse och är ett tidigt exempel på en modern, ekokritisk medvetenhet i europeisk litteratur.