Att vara förälder till barn med NPF : En studie om mödrarskap ur ett livsvärldsperspektiv

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Fenomenologi handlar om att finna ett fenomens kärna, dess essens. Utgångspunkten är att alla fenomen har en mening för människor och är en del av människans livsvärld – hur hon ser på världen. Med utgångspunkt i livsvärldsperspektivet, och med fenomenologisk filosofi- och metodansats, har jag intervjuat fem mödrar i ett försök att finna föräldraskapets essens. Utifrån att det inom aktuell forskning framkommer en tudelad syn på neuropsykiatriska funktionvariationers vara eller icke-vara syftar denna studie till att beskriva och klargöra vad som konstituerar fenomenet föräldraskap till barn med NPF, utifrån vad som framträder i mödrarnas beskrivning av sitt föräldraskap. Resultatet visar att föräldraskapet kännetecknas av engagemang där föräldern agerar för rätt hjälp. En fungerande vardag underlättar och planering och strukturering är ett stort vardagsengagemang. Vidare kännetecknas föräldraskapet av att möta omvärlden, dels i form av ensamhet men också med styrka, där mötet med omvärlden leder till en inre konflikt hos föräldern. Slutligen kännetecknas föräldraskapet av en emotionell förbindelse, ett symbiotiskt förhållande, som är både närande och tärande där föräldern ger sitt barn allt och anpassar sitt liv efter barnet samt möter barnets ibland mycket svåra tankar och känslor. Här innefattas också förälderns egna känsloupplevelser. Nyckelord: Fenomenologi, Livsvärldsperspektiv, Föräldraskap, NPF, Sociala- och beteenderelaterade svårigheter