Kan det oförberedda förberedas? : En kvalitativ intervjustudie av anestesisjuksköterskors upplevelser av traumalarm nivå 1

Sammanfattning: Bakgrund: Trauma är den vanligaste primära dödsorsaken bland individer upp till 44 års ålder i Sverige, vilket påvisar betydelsen av en utvecklad traumavård. Inom kontexten av traumalarm på sjukhus är anestesisjuksköterskans roll avgörande. När traumapatienter anländer till sjukhus, larmas dedikerade traumateam enligt förutbestämda protokoll för att möta patienten och dennes behov. Specifikt för traumalarm nivå 1, vilket indikerar en högre grad allvar, är att anestesisjuksköterskan tillsammans med en anestesiläkare mobiliseras. I dessa situationer lämnar anestesisjuksköterskan den vanliga arbetsmiljön på operationsavdelningen för att arbeta under akuta och oförutsedda förhållanden på akutmottagningen. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelse av traumalarm nivå 1. Metod: Datamaterialet samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio deltagare från samma sjukhus. Datamaterialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån datamaterialet utformades nio underkategorier med tre tillhörande kategorier; förutsättningar för säkert traumaomhändertagande, stress vid traumalarm och känslomässiga aspekter vid traumalarm. Utifrån dessa kategorier framkom ett tema; kan det oförberedda förberedas. Konklusion: Anestesisjuksköterskor upplever att god och tydlig kommunikation under traumalarm är centralt och att framgång i arbetet underlättas mycket av en stark traumaledare. Anestesisjuksköterskorna upplever känslomässiga reaktioner både före, under och efter traumalarm. Mest framträdande i de emotionella aspekterna är den eftervarande responsen då larmet och situationen är hanterad.