J(ava)Script-en standard, två viljor och miljontals användare-

Sammanfattning: Rapportens syfte är att ge en grundläggande förståelse för de problem som är förknippade med JavaScripts och JScripts inkompatibilitet, genom att identifiera de båda skript-språkens huvudsakliga likheter och olikheter. Vid publicerandet av webbläsaren Netscape Navigator 2.0 presenterades ett inbyggt skriptspråk kallat JavaScript. Det växte snabbt i popularitet och det dröjde inte länge förrän Microsoft, med webbläsaren Internet Explorer 3.0, bestämde sig för att ge stöd åt skriptspråket. Microsoft passade samtidigt på att döpa om produkten till JScript och tillföra språket ytterligare funktionalitet. Det fanns potential för JavaScript och JScript att till viss del tillfredsställa webbens behov av dynamik och interaktivitet, men språken var inkompatibla. För att försöka lösa problemet påbörjades utvecklingen av en skriptspråksstandard. European Computer Manufacturers Association (ECMA) stod för arbetet och i juni 1997 godkändes officiellt första upplagan av standarden ECMA-262. Den implementerades i JavaScript 1.3 och JScript 3.0. Ett problem kvarstod dock. Skriptspråken var fortfarande inte fullt ut kompatibla, eftersom de var för sig tillförde ytterligare funktionalitet utöver standarden. I uppsatsen diskuteras problemet utifrån tre skilda områden. Det första området inkluderar standarden ECMA-262. Det andra området innefattas av den funktionalitet som skriptspråken tillför utöver standarden och som kan identifieras i båda språken. Det tredje området består av de faciliteter som är unika för respektive skriptspråk. För att kunna identifiera delområde två har en fallstudie utförts. Metoden för studien har varit att testa de objekt, egenskaper, metoder, operatorer och satser som finns tillgängliga i både JavaScript och JScript, men ej i ECMA-262. Rapportens fallstudie och diskussion gav upphov till följande slutsatser: ' JavaScript 1.3 och JScript 3.0 är trots inkompatibilitetsproblematiken två mycket lika skriptspråk. ' Stommen i språken består av skriptspråksstandarden ECMA-262, vilken tillhanda-håller grundläggande syntax och semantik i språken samt typer, operatorer, uttryck, satser och ett antal inbyggda objekt. ' Det finns ett behov av en standard för att ny funktionalitet skall fungera identiskt i båda språken. ' Den mest påtagliga skillnaden mellan skriptspråken finns ej i språkens kärna, utan snarare i den miljö i vilka de verkar. ' Mycket tyder på att ECMAScript-standarden kommer att utvecklas till den grad att skillnaden mellan språken blir försumbar.