Påverkan av statisk stretching på höftens rörlighet hos friska individer - en longitudinell icke randominerad kontrollerad studie

Sammanfattning: Bakgrund: En anledning till att undersöka rörelseomfånget (ROM) i utåtrotation i höftleden är för att inskränkt rörlighet kan påverka höftleden och även ländryggen negativt. För att öka rörligheten i en led kan man bland annat använda sig av statisk stretching. Kunskapen om huruvida statiska stretching kan öka rörligheten i höftled är bristfällig. Därför vill vi i denna studie utforska om statisk stretching dagligen i 2 veckor kan öka rörligheten i utåtrotation i höftleden. Syfte och frågeställningar: Kan man öka den passiva och aktiva rörligheten i utåtrotation i höftleden på två veckor med statisk stretching med hjälp av hemövningar? Metod: Studiedesign longitudinell icke randomiserad kontrollerad studie. Tjugo deltagare (70% kvinnor, medelålder 27 år) fick utföra statisk stretching under två veckor där deltagarna genomförde två hemstretching övningar som utfördes i en minut vardera om dagen, med syfte att öka ROM i utåtrotationen i höftleden. Deltagarna fyllde i stretchintensitet (VAS-skalan går från 0 (ingen stretchkänsla) till 100 (maximal stretchkänslan)) och följsamhet per övning via en dagbok. I interventionen stretchades bara höger höftled, därav användes vänster höftled som kontrollsida. Mätning av aktiv och passiv utåtrotation i höftleden gjordes före och efter interventionen med hjälp av en digital inklinometer. Resultat: Ingen signifikant förändring sågs på den passiva rörligheten i utåtrotation i den högra höftleden (p=0.276, medelskillnad 0.89°). En signifikant ökning av ROM sågs i den aktiva rörligheten i utåtrotationen i den högra höftleden (p=0.009, medelskillnad 2.78º). Både passiv och aktiv rörlighet för höger höftled ökade signifikant jämfört med kontrollbenet (vänster höft, som minska sin rörlighet), p<0.001. Slutsats: I studien sågs en signifikant förändring i den aktiva rörligheten i utåtrotation i den högra höftleden efter 2 veckor av stretching interventionen. Men för att kunna dra slutsatser om detta kliniskt behövs fler studier med större antal deltagare.