Montesquieus maktdelningslära i historisk belysning: En studie avseende maktdelningen i 1809 års svenska regeringsform och 1814 års norska grundlag

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks i vilken mån den svenska regeringsformen från 1809 respektive den norska grundlagen från 1814 överensstämmer med Montesquieus maktdelningslära. Frågeställningen besvaras med hjälp av en idéanalys genom att de båda grundlagarna jämförs med en av oss konstruerad idealtyp av Montesquieus maktdelningslära. Vår undersökning visar att den verkställande makten i de båda grundlagarna, i enlighet med maktdelningsläran, tillkommer det verkställande organet, kungen. Fördelningen av den lagstiftande makten i de båda grundlagarna avviker på flera punkter från maktdelningsläran. Bl.a. har kungen, enligt den svenska regeringsformen, i flera avseenden större befogenheter i fråga om lagstiftning än den vetorätt som är allt som, enligt maktdelningsläran, bör tillkomma det verkställande organet. Samtidigt har kungen, enligt den norska grundlagen, endast ett suspensivt veto, vilket innebär en betydande avvikelse från maktdelningsläran. Vad gäller den dömande makten avviker den svenska regeringsformen i motsats till den norska grundlagen från maktdelningsläran genom att kungen har ett visst inflytande över den dömande verksamheten i Högsta domstolen. Den norska grundlagen förefaller sammantaget stämma något bättre överens med Montesquieus maktdelningslära än den svenska regeringsformen.