Utöka användningsområdet av höghastighetsnätet i Sverige

Sammanfattning: Sverige ämnar bygga sina höghastighetsbanor som beräknas vara i drift 2035. Höghastighetsnätet löser kapacitetsproblemet i framtiden, Sveriges miljö-och klimatmål kräver mer järnväg och höghastighetsnätet kan öka tillgängligheten till möjliga arbeten inom 45 min restid (SJ u.å.). Många orter som ligger i närheten av den förslagna höghastighetsbanan önskar att ingå i höghastighetsnätet. De höga investeringskostnaderna är huvudorsaken till att andra kringliggande orter inte planeras att anslutas till höghastighetsnätet. Det här arbetet syftar till att utöka höghastighetsnätets användningsområde. Detta genom att sammankoppla befintliga banor till höghastighetsnätet. Arbetet presenterar vidare olika åtgärder som minskar konventionella nätets påverkan på höghastighetstrafiken ifall sammankoppling sker. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att minimera förseningar och andra störningar som kan uppstå vid sammankoppling. Rapporten är avgränsad till att konventionella nätet och höghastighetsnätet anslutas endast via förbindelserna: • Växjö- Värnamo. • Helsingborg- Hässleholm. I arbetet utfördes en tvådimensionell riskanalys i syfte att studera vilken/vilka teknikområden som har störst riskvärde. Riskanalysmetoderna avgränsas på grund av de begränsade resurser författaren har tillgång till under arbetets genomgång. Riskanalysens kategorier avgränsas enbart till punktlighet. Riskanalysens objekt avgränsas till järnvägens infrastrukturs teknikområden. Riskanalysens dimensioner avgränsas till två dimensioner, i detta fall konsekvens och sannolikhet (tidsaspekten ignoreras). En Multikriterieanalys används för att kunna jämföra olika utredningsalternativen som presenteras i arbetet i förhållande till jämförelsealternativen. I en MCA jämförs utredningsalternativen med hjälp av konfliktkritiker (Messina 2006). Totalkostnader för generella åtgärderna som föreslås i arbetet avgränsas till grova uppskattningar. Först undersöktes vilken/vilka aktörer som orsakar mest förseningar. Då framkom det att Trafikverkets infrastrukturanläggningar orsakar mest förseningar. Sedan utfördes en riskanalys i syfte att studera vilken/vilka teknikområden som har störst riskvärde. Riskanalysen visar att teknikområde signal har högsta riskvärderingen bland alla teknikområden. Delsystemet spårledning har högsta riskvärden bland alla delsystemen. Detta är på grund av den vanligaste fel som uppstår är överledning av isolerskarvar. Överledningen av isolerskarvar är fel som uppstår inom delsystemet spår som har en indirekt påverkan på delsystem spårledning. Därefter söktes åtgärder som kan minska riskvärden genom att minska sannolikheten för delsystem spårledning. Bland de åtgärderna som kan minska överledningsproblemet är: • Rälsmaterielbyte till materiel med högre hållfastighet. • Användning av icke magnetiska material för räl eller rälsändarna. • Öka antal skarvar t.ex. införing av dubbla skarvar. • Tåg med ”dammsugare”. • Alternativa positioneringssystem såsom axelräknare och annan skarvfri fordonsdetektering. Inom arbetet föreslås även andra generella åtgärder vilka minimerar riskvärden genom att inom alla teknikområden minska konsekvensvärderingen. De åtgärderna som presenteras är: • Mötesspår med samtidig infart (med approximerad totalkostnad per förbindelse: 120–130 mkr) • Dubbelspår (med approximerad totalkostnad per förbindelse: 5–8 mdkr) • Dubbelspår med mötesspår (med approximerad totalkostnad per förbindelse: 5,5–8 mdr) Arbetet visar att trafikverket är den största orsaken till förseningar. De flesta förseningar sker på grund av fel i infrastruktur. Teknikområde signal har högst riskvärde bland alla teknikområden. Delsystemet spårledning har högsta riskvärde bland alla delsystem. Åtgärderna som minskar sannolikhetsvärdering för delsystemet spårledning kan vara av hög innovationsgrad, högkostnad eller högtid för implementering. Därför föreslås generella åtgärder som minskar konsekvensvärde inom alla teknikområden. Primär åtgärd som rekommenderas är att bygga ut förbindelser till dubbelspåriga linjer. Beräknade kostnad är 11–15 mdkr för både förbindelserna.