Medellösa processubjekt i frontlinjen - En civilprocessuell studie av ersättningsgilla rättegångskostnader i ljuset av tredjepartsfinansiering

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: En huvudprincip i den svenska rättsordningen är att den förlorande parten i ett tvistemål ska ersätta den vinnande parten för dennes rättegångskostnader. Ersättningen till den vinnande parten ska i enlighet med 18 kap. 8 § rättegångsbalken (1942:740), fullt motsvara kostnaderna för processföringen, såvitt kostnaderna skäligen varit påkallade för tillvaratagande av partens rätt. Inom ramen för parternas dispositioner kan domstolen dock komma att döma över mindre än det belopp den vinnande parten yrkat ersättning för. Risken att även vid vinst behöva bära sina rättegångskostnader kan avhålla en part som är i sin materiella rätt från att tillgripa rättegång. Ett sätt för en medellös part att finansiera sin rättegång är att använda sig av tredjepartsfinansiering. Finansiären, som inte är part i målet, betalar partens rättegångskostnader i syfte att uppnå en ekonomisk eller strategisk förmån. Med en problem- och intresseorienterad ansats syftar denna framställning till att undersöka och analysera ersättningsgilla rättegångskostnader i ljuset av tredjepartsfinansiering. En av uppsatsens ställda frågeställningar är vilka kostnader som är ersättningsgilla i svensk rätt. I syfte att identifiera och systematisera omfånget av ersättningsgilla rättegångskostnader i domstolens tillämpning av rättsreglerna, görs en inventering av praxis. Ett återkommande problem vid framställandet av ersättningsyrkandet är att den åberopade grunden till kostnaden sällan är specificerad. Domstolen har anfört att det i dessa fall kan finnas skäl för en domstol att godta ett ersättningsyrkande trots att domstolen inte helt kan överblicka vilket arbete som varit påkallat i målet. I analysen diskuteras framställningens andra frågeställning om huruvida förekomsten av tredjepartsfinansiering påverkar vilka rättegångskostnader som kan ersättas. Avgörande i denna fråga tycks vara om finansieringen är subsidiär till motpartens ersättning för rättegångskostnaderna. Slutligen förs en argumentation om hur domstol bör bedöma vilka rättegångskostnader som är ersättningsgilla vid tredjepartsfinansiering. Parts kostnad för finansiärens vinst bedöms inte vara ersättningsgill då kostnaden är hänförlig till ett civilrättsligt avtal mellan parten och finansiären. Kostnader för finansiärens due diligence-undersökning och merkostnader för ombud anses däremot vara skäligen påkallade för tillvaratagande av partens rätt och bör därför ersättas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)