ADHD hos kvinnor: hälsoupplevelser och strategier vid ohälsa : en icke-systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund   ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsvariation vars karaktäristiska symtom är en kombination av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och bristande impulskontroll. ADHD är vanligare bland pojkar under 18 år, men könsfördelningen jämnar ut sig hos patienter över 18 år. Utjämningen tros bero på att allt fler kvinnor får diagnosen först i vuxen ålder. Detta eftersom nya forskningsrön har belyst att symtomen och påverkan av ADHD-diagnosen varierar beroende på kön. Därav har många kvinnor länge varit odiagnostiserade, vilket har resulterat i onödigt lidande till följd av en otillräcklig vård. För att uppnå hälso- och sjukvårdens mål och främja jämlik hälsa inom befolkningen är det av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om kvinnor med ADHD. Syfte  Syftet var att beskriva upplevelser av hälsa och strategier vid ohälsa hos kvinnor med ADHD. Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserad på 16 vetenskapliga artiklar som omfattade både kvalitativa och kvantitativa designmetoder. Artiklarna valdes ut från databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo utifrån relevanta sökord som var anpassade efter det specifika syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades och deras innehåll analyserades genom tillämpning av en integrerad analysmetod.  Resultat I sammanställningen av resultaten identifierades två huvudkategorier: Hälsoupplevelser hos kvinnor med ADHD och Strategier vid ohälsa hos kvinnor med ADHD. Vidare identifierades fem underkategorier. Resultaten indikerar att kvinnor med ADHD som framgångsrikt integrerade egenvård och copingstrategier uppvisade bättre hälsa. Upplevelsen av trygghet i bemötande av vårdpersonal och ett ömsesidigt engagemang visade sig vara betydande faktorer när kvinnorna sökte vård.  Slutsats Denna litteraturöversikt visade att psykisk samsjuklighet var vanligt förekommande hos kvinnor med ADHD. Detta hade en negativ inverkan på kvinnornas hälsa eftersom de påverkade och förstärkte varandra på flera plan. Egenvårds- och copingstrategier var av avgörande betydelse för kvinnliga ADHD-patienters hälsa, då det möjliggjorde hantering av symtom och navigering genom vardagliga utmaningar. När sjuksköterskan bemötte kvinnorna med ett förstående och personcentrerat förhållningssätt höjdes deras motivationsnivå att implementera hälsofrämjande strategier i sin vardag. De kvinnor som fått sin diagnos senare i livet tenderade att utveckla destruktiva beteenden som en följd av bristande copingstrategier och otillräcklig vård.