Varför har jag utbildat mig? : En studie om HR-medarbetares utbildningsmotiv

Sammanfattning: Ansvaret för den enskildes anställningsbarhet har förskjutits från att tidigare varit ett kollektivt ansvar till att bli den enskildes. Individer ska själva ta ansvar för att utnyttja möjligheterna till livslångt lärande genom högre utbildning och fortbildning som erbjuds av staten och marknaden. Formella meriter och examina förvärvade genom högre utbildning är mycket centrala aspekter av den individuella anställningsbarheten. Tidigare forskning visar att studenter har höga förväntningar på utbildningens avkastning när det gäller anställningsbarhet, formella meriter och hög lön. Utbildningen uppfattas producera formella kvalifikationer som fungerar som ett medel för materiellt eller socialt utbyte på arbetsmarknaden. Anställningsbarhet kan därmed betraktas som en styrningsmekanism, som är mest effektiv när individen internaliserar maktens vilja och agerar på ett sätt som överensstämmer förväntningarna. Syftet med denna studie är att genom HR-medarbetaresutbildningsmotiv problematisera hur individer blir styrda till att utbilda sig utifrån anställningsbarhetsdikursen. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Studien har sina teoretiska utgångspunkter i Foucaults makt-och styrningsteori och Bourdieus kapitalsteori, vilket empirin analyseras utifrån. Resultatet visar att utbildning är en styrande faktor inom anställningsbarhetsdiskursen, vilka HR-med arbetar omedvetet anpassar efter för att stärka sin anställningsbarhet. HR-medarbetarna beskriver att drivenkraft att utbilda sig finns i möjligheten att kunna påverka sitt val av arbete och skaffa sig ett kvalificerat arbete, vilket kan tyda på utbildning utgör en styrningsmekanism inom anställningsbarhetsdiskursen.