Utformning av dragband i en KL-T konstruktion med hänsyn till olyckslast : En beskrivande studie hur kraven för olyckslast bestäms och hur sammanfogning av dragband kan utföras i en KL-T konstruktion

Sammanfattning: Intresset av att uppföra byggnader i trä har ökat i kombination med att kunskapen inom ämnet har vuxit. KL-T är träskivor som kan formas efter behov, balkar, pelare, bjälklag samt väggar kan samtliga utföras som KL-T element. Ration mellan hållfasthet och vikt är en aspekt som har bidragit till att entreprenörer och konstruktörer ser fördelar med att bygga i just trä. KL-T är en produkt som begränsar träets svagheter i olika fiberriktningar eftersom lamellerna limmas korsvis. Den snabbt ökande användningen av KL-T har lämnat kunskapsluckor inom vissa områden och en av dessa kunskapsluckor är hur robustheten i en byggnad kan ökas för att hantera olyckslaster. Fortskridande ras uppstår när ett lokalt brott skapar ras i omkringliggande bärverk för att sedan fortplanta sig från element till element, vilket leder till kollaps av hela eller en del av byggnaden. För att motverka detta ska en viss nivå av robusthet i byggnaden uppnås. Det finns olika metoder att skapa robusthet i en byggnad, ett av dessa sätt är att sammanbinda bärverk med bjälklag och väggar med dragband enligt bilaga A i SS-EN-1991-1-7. Metoden benämns Indirekt Metod och är frekvent använd i branschen för alla typer av konstruktioner, men för betongkonstruktioner är den betydligt mer välutvecklad med generella metoder för sammanfogning. Hur vertikala och horisontella dragband bör utformas i en KL-T konstruktion är ett område som är i behov av tydliga metoder som uppfyller kapacitetskraven som regelverken ställer. Syftet med studien är att skapa förståelse för det nu gällande regelverket samt ge konkreta exempel på hur dragband kan utföras för att möta de nya kraven som EKS 11 medförde. Syftet är även att visa vad den Indirekta Metoden är och hur kraven uppfylls med hjälp av den. Studien visar kapaciteten för tre olika förbandstyper satta i scenarion där de nyttjas som vertikala samt horisontella dragband, både i och längsmed upplagslinje. Beräkningar visar att de olika förbandstyperna beter sig olika beroende av vilket dragband de sammanfogar med övrigt bärverk sam vilken placering i byggnaden de har. Vidare diskuteras kapacitetskrav och formlers anpassning för KL-T konstruktioner. För att skapa förutsättningar som branschen kan ta till sig behöver reducering av minimikraven för dragbandskapacitet utföras på ett mer tydligt sätt när dimensionering mot olyckslaster ska genomföras med den Indirekta Metoden för konstruktioner med låg egentyngd.