Bankens rådgivaransvar - en skandinavisk översikt

Sammanfattning: Den här uppsatsen beskriver bankers ansvar för vårdslös rådgivning. Ämnet behandlas i ett komparativt perspektiv, där rättsläget i Sverige, Norge och Danmark presenteras. Uppsatsen jämför tre olika områden som berör bankers rådgivning till konsumenter. Dessa områden är den skadeståndsrättsliga regleringen av rådgivaransvaret, bankbranschens egna regler och utbildningar och de klagonämnder för konsumenter som finns i de tre länderna. I Sverige finns det en generell rättspraxis för de krav som en rådgivare bör leva upp till. I jämförelse med Danmark och Norge har frågan om bankers rådgivaransvar behandlats förhållandevis kort i litteraturen. Det håller på att utvecklas regler och riktlinjer på området, främst genom de olika marknadsaktörernas försorg. En utredning har tillsatts och väntas presentera sina resultat sommaren 2002. När det gäller konsumentskyddet konstateras att Allmänna reklamationsnämndens praxis är mycket restriktiv. I Norge har det lagstiftats om rådgivaransvar i den nya Finansavtaleloven som kom 1999. Samtidigt som lagen tydliggör att en rådgivare kan ställas till ansvar för vårdslös rådgivning, innebär den också att den praxis som finns relativiseras. Det finns en utvecklad praxis från Bankklagenemnda i Norge. Bankklagenemndas praxis är tänkt att ligga till grund för tolkningen av lagen. Finansavtaleloven innebär därför inte någon revolution av det norska rådgivaransvaret. I Danmark har frågan om vårdslös rådgivning inte lett till någon lagstiftning. Till skillnad från Sverige, har Danmark i likhet med Norge ett halvprivat klageinstitut, Pengeinstitutankenævnet. Det finns även i Danmark en utvecklad praxis vad gäller vårdslös rådgivning. Dansk doktrin innehåller dessutom en utförlig argumentation för en dansk lagstiftning på området och det finns tecken på att ett nytt lagförslag är på väg. I analysen presenteras följande slutsatser: När det gäller den skadeståndsrättsliga regleringen skiljer sig de tre länderna åt. Rättsläget är ändå likartat med ett utökat ansvar för professionella rådgivare. I frågan om olika etiska regler som branschen själv har bidragit med, finns det sådana i Sverige och Danmark. Det är omöjligt att konstatera förekomsten av sådana regler i Norge, vilket är förvånande. Praxis och doktrin är märkvärdigt tysta om eventuella branschregler inom det norska bankväsendet. I fråga om klagonämnder dit konsumenter kan vända sig, finns dessa i alla tre länder. De skiljer sig dock åt, främst när det gäller den rättsliga statusen. Den svenska nämnden har en svagare ställning. Den danska nämnden har en starkare ställning, medan den norska nämndens praxis är en erkänd rättskälla.