Utsöndrade extracellulära vesiklar (EV) från hästens spolmask Parascaris univalens och deras immunmodulerande roll

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Under det senaste decenniet har ett nytt forskningsområde vuxit fram som handlar om kartläggning av extracellulära vesiklar (EV) från parasiter samt hur de kan påverka värddjurets immunförsvar. EV är lipidmembranförsedda blåsor innehållande bland annat proteiner och nukleinsyror och som används för cellkommunikation. Parasiter kan använda EV för att kommunicera med värddjurets celler och modifiera dem till sin fördel. Då fler och fler parasiter utvecklar resistens mot anthelmintika är det önskvärt att hitta ett alternativt behandlingssätt. Ett alternativ som diskuteras inom forskarvärlden är att rikta ett vaccin mot parasitens EV, vilket skulle blockera EV:s inverkan på värddjuret och i längde förhindra en parasitinfektion. För att kunna skapa ett vaccin krävs dock gedigen grundforskning. I detta arbete tas ett första steg att undersöka EV från Parascaris univalens (hästens spolmask). Ett av huvudsyftena med arbetet var att visa att EV från P. univalens larver går att rena fram i in vitro kultur. Detta lyckades fastslås genom att detektera specifika gener för Parascaris, ”glyceraldehyde 3-phosphate dehydrogenase” (GPD-1) och aktin, i framrenade EV. I arbetet undersöktes även hur P. univalens-larver och deras exkretoriska/sekretoriska produkter (ESP), innehållande bland annat EV, påverkar hästens immunceller. Med hjälp av qPCR studerades genuttrycksförändringar hos ”dual specificity protein phosphatase 1” (DUSP1), en gen som påverkar ”mitogen-activated protein” (MAP)-kinas signalering. Resultatet visar att DUSP1 ökar i uttryck hos immunceller utsatta för P. univalens-larver. Resultaten är dock osäkra och det krävs flera liknande försök för att säkerställa sambandet. Utöver detta utformades även ett protokoll för att skapa bakteriefria larvkulturer av P. univalens, vilket framöver kommer underlätta vid cellkultursförsök med parasitlarver. Arbetet ledde även till modifiering av protokoll för larvutveckling på grund av upptäckten att larvutvecklingen försämras när för många ägg inkuberas tillsammans. Bästa resultaten sågs när färre än 10 000 ägg inkuberades, i 15 ml vatten. Den lyckade framreningen av EV, P. univalens larvers påverkan på DUSP1:s genuttryck samt utformningen och modifieringen av protokoll rörande hantering av P. univalens-larver lägger grunden för fortsatta studier av EV från Parascaris. Förhoppningen är att detta i framtiden kan leda till upptäckten av en lämplig vaccinkandidat mot parasiten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)