"Dansens språk - mer som poesi än prosa" : En kvalitativ undersökning om gymnasielärares uppfattningar kring bedömning i dans

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka gymnasielärares uppfattningar kring bedömning i dans; vad de ser som möjligheter och svårigheter. Tre kvalitativa intervjuer genomfördes och analyserades genom en fenomenografisk teoriansats. I resultatet framgår att lärarna försöker integrera två olika synsätt; det ena representerar den professionella dansvärlden där fokus ligger på känsla, intuition och produkten (föreställningen). Den andra representerar den skolastiska världen, där konkreta och sakliga betygskriterier tillsammans med processen (utvecklingen) är prioriterat. Lärarna visar alla prov på frustration över betygskriterierna, speciellt då de ska beskriva olika kvaliteter inom dansen. Dessa anses svåröversatta, och de kräver dessutom en gradering, där det klart framgår vad som skiljer olika betyg emellan. Det lärarna ser som ett tecken på lärande hos eleverna är att de har en insikt i sin egen lärprocess. Lärarna menade att det är först när eleven förstår sin egen progression som den kan gå till nästa steg och vidareutvecklas. I resultatet framgår att lärarna i hög grad använder sig av formativ bedömning i undervisningen, eftersom dans är ett praktiskt ämne. En av lärarna använder sig uteslutande av formativ bedömning och baserar betygen på sin intuition, den tysta kunskapen. Denna lärare använder sig inte av underlag eller summativ bedömning, utan processen ses som vital. De övriga två lärarna använder sig både av summativ och formativ bedömning där ett brett underlag är stöd i bedömningen och produkten och processen betonas likvärdigt i undervisningen.