Patientens rättigheter i hälso- och sjukvården

Sammanfattning: En god hälso- och sjukvård åt alla medborgare är ett högt prioriterat åtagande i varje modernt samhälle. En viktig del i detta åtagande är att medborgarens/patientens rätt till, och rättigheter i, vården säkras i lagtext, regler och förordningar. Min frågeställning i detta arbete var i vilken omfattning våra rättigheter till vård och rättigheter i vården är förankrade i lagtexten, respektive i vilken omfattning denna rätt och dessa rättigheter är beroende av landstingens vilja och möjligheter samt av hälso- och sjukvårdspersonalens bedömning av vad som är god vård. Mitt mål med arbetet var att i tillämplig lagtext försöka analysera i vilken omfattning den vårdsökandes rättigheter till hälso- och sjukvård har stöd i svensk lag. Genom att analysera lagtexten med utgångspunkt från rättighetsbegreppet har jag försökt utröna i vilken omfattning den vårdsökandes rättigheter till sjukvård har stöd i svensk lag och vad som kan betraktas som absoluta respektive relativa rättigheter. Med utgångspunkt i lagtexten har jag också försökt analysera vilket legalt stöd som finns för bortprioritering av vårdinsatser i en situation där resurserna inte räcker för att utföra alla vårdinsatser som är möjliga att utföra, samt analysera konsekvensen av oklarheter på denna punkt. Mina slutsatser i arbetet är bland annat att vårdsökandes rätt till av för undvikande av tidig död och ohälsa erforderlig vård av god kvalitet och med en tillgänglighet som förhindrar risk för komplikationer eller sämre resultat, samt rätt till medbestämmande och personlig integritet, avses skyddas i lagtexten genom HSL. Trots det relativa skydd den vårdbehövande har i HSL innebär det inte någon garanti att erhålla vård som uppfyller angivna kriterier på tillgänglighet och kvalitet i ett läge där vårdresurserna inte räcker till, d v s inte finns när och där de behövs. Den situation med tilltagande relativ brist på resurser som råder i Sverige och andra länder, innebär risk för sådant läge redan i vardaglig vård, än mer vid större händelser eller ökad belastning. För skydd och garanti för vård som uppfyller angivna kriterier krävs klara regler för hur prioritering skall ske i akuta eller kroniska situationer med bristande resurser. Avsaknad av sådana regler kan leda till antingen slumpvis prioritering eller till utebliven prioritering med konsekvensen att alla vårdsökande på sikt drabbas av försämrad såväl tillgänglighet till som kvalitet på erforderlig/nödvändig vård.