Ekvivalensprincipen - beaktad eller överkörd? En undersökning om ekvivalensprincipens betydelse vid skärpta straff för brott i kriminella nätverk.

Sammanfattning: Gängkriminaliteten har under det senaste decenniet ökat i Sverige och hårdare tag har efterfrågats. Tidöavtalet anger att det är av högsta vikt att bekämpa gängkriminaliteten i Sverige och i början på 2023 lämnade regeringen in en proposition till riksdagen som bland annat föreslog straffskärpningar för vissa straffskalor för brottstyper som är vanliga inom kriminella nätverk. Enligt propositionen utgör skärpta straffskalor ett viktigt verktyg för att bekämpa gängkriminalitet och för att komma åt de kriminella nätverkens inflytande i samhället. Straffskärpningsförslag för ett antal befintliga brott som är vanliga brottstyper inom kriminella nätverk presenterades därmed i propositionen. Straffsystemet vilar dock på ett antal grundläggande principer som måste beaktas vid utformande av straffskalor och påföljdsbestämning. En sådan princip är ekvivalensprincipen som innebär att lika klandervärd brottslighet ska bestraffas likvärdigt och att allvarligare brott ska bestraffas hårdare än mildare brott. Syftet med uppsatsen är därmed dels att utreda hur stor roll ekvivalensprincipen spelar vid utformande av straffskalor och dels att belysa om straffskärpningsförslagen i regeringens proposition 2022/23:53 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk kan anses förenliga med principen. Uppsatsen utgår från en kvalitativ analys av ekvivalensprincipen och utreder hur stark ställning den egentligen erhåller vid överväganden om straffskärpningsförslag. Därefter behandlar uppsatsen propositionens straffskärpningsförslag för vissa befintliga brottstyper i brottsbalken och utreder hur stor hänsyn som faktiskt tagits till att ekvivalens ska upprätthållas i straffsystemet. Rättsdogmatisk metod och applicerande av ett kritiskt perspektiv används för att besvara och förverkliga uppsatsens frågeställningar och syfte. Uppsatsen förhåller sig kritisk till om ekvivalensprincipen faktiskt har getts det beaktande den bör ges med hänsyn till dess starka ställning vid påföljdsbestämning vid utformande av straffskärpningsförslagen. Det konstateras att namnet på propositionen är missvisande då straffskärpningsförslagen kommer åt alla brott inom de aktuella brottstyperna, inte bara de som begås inom kriminella nätverk. Det i sin tur utgör en problematik att med hjälp av ekvivalens kunna argumentera för att straffskalorna bör höjas med hänsyn till att brott som begås i kriminella miljöer anses mer klandervärda och därför bör ges högre straff. Slutsatsen blir att det förvisso inte står helt klart att straffskärpningsförslagen står i strid med ekvivalensprincipen, men att propositionen inte utreder detta tillräckligt för att visa på att förslagen inte strider mot straffsystemet. Det bör av rättssäkerhetsskäl tydligt framgå vid straffskärpningsförslag att sådana är förenliga med straffsystemet och inte används av politiker för att enbart vinna röster i omdebatterade frågor.