Interkulturell kompetens i historieundervisningen       :  - En intervjustudie med historielärare i grundskolan

Sammanfattning: I denna studie undersöker vi hur lärare i årskurs 7- 9 förhåller sig till historieundervisningen i relation till elevsammansättningen i klassrummet och om lärarna använder elevernas bakgrund i undervisningen. Dessutom undersöker vi vilka konflikter som kan uppstå i relation till elevernas bakgrund och hur lärarna möter dessa. Därefter har vi försökt analysera om hur lärarnas val och resonemang kan tyda på interkulturell kompetens. Vi har använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer och fenomenologi som vetenskapsteori. I syfte att analysera vårt samlade empiri har vi tagit del av Jörn Rusens teoretiska analysredskap “Narrativa kompetenser” som framförs i Johanssons (2012) licentiatuppsats. Detta analysredskap innefattar innefattar information om den orienterande, tolkande och erfarande kompetensen. Den narrativa kompetensen används i studien för att analysera hur lärare använder sig av interkulturell kompetens i historieundervisningen.  I detta examensarbete undersöker vi tre skolor vilket vi benämner som: en homogen, en heterogen samt en skola där majoriteten av eleverna har en migrationsbakgrund. Syftet är att få en uppfattning om vilka likheter och skillnader som går att urskilja mellan historielärarnas interkulturella kompetenser i förbindelse med den elevsammansättningen klassrummet består av. Studien har visat att elevsammansättningen har en avgörande roll för hur lärarna förhåller sig till att inkludera flera perspektiv för att nyansera olika historiska skeenden bortsett från det som skolans läromedel framför som genomsyras av ett eurocentriskt perspektiv. Resultaten visar dessutom att utmaningar som tidsbrist och brist på grundkunskaper hos eleverna försvårar främjandet av en interkulturell undervisning.