Projektering av en parkourbyggnad med förstärkning vid öppning i betongbjälklag

Sammanfattning: Parkour är i grunden en konstform som kan utövas i olika miljöer oavsett om det är på enparkouranläggning eller på offentliga platser. Att utföra parkour är konsten att hitta och använda föremålsom hinder eller hjälpmedel för träning och för att utveckla rörelser. Aktiviteten går ut på ta sig frånpunkt A till punkt B på det snabbaste, smidigaste och effektivaste sättet. Bortsett från att parkour idaganses som en laglig idrottslig aktivitet anses den fortfarande som en typ av vandalism. Vad kan det beropå? Det beror främst på att en del parkourister väljer att utföra parkour på offentliga platser istället förspecifikt anpassade platser. Vad är anledningen att välja offentliga platser? Problemet att utföra parkour på specifikt anpassade platser är att de antingen inte är anpassade till enstörre målgrupp eller så är de ensidiga och saknar variation. Med det sagt begränsas aktiviteten till attendast enstaka förmågor kan testas. Projektering av en tvåplans parkourbyggnad i betong med öppningi bjälklaget är ytterligare ett sätt att testa en förmåga inom aktiviteten. Att utföra en sådan byggnad medrätt redskap, utformning och konstruktionslösningar krävde därför vägledning från en arkitekt och enkonstruktör. I rapporten redovisas olika typer av stomplan och studier bakom förstärkningsåtgärder vid öppning ibjälklag, för att besvara frågan: hur kan en öppning förstärkas om den saknar stöd i närheten? Val avstomplan och förstärkningsmetod har tagit hänsyn till dimensionering för böjande moment, men ävenatt projektet handlar om nyproduktion och estetiska aspekter som examensarbetet grundar sig på. Äventekniska och ekonomiska synpunkter är avgörande faktorer för valet. Tre stomplaner analyserades, men endast en stomplan valdes ut för vidare undersökning. Underarbetsgången behandlas olika förstärkningsmetoder som förstärkning med krage i form av armering ochförstärkning för fri kant. Förutom studie av förstärkningsmetoder dimensionerades betongplattan i olikatjocklekar med hänsyn till armeringsbehov. Rapporten grundades på ett finita elementprogram, FEM-Design 3D Structure, som användes förframtagning av moment och tvärkraft för olika modeller. För att underlätta arbetet gjordes ett flertalförenklingar som raka väggar vid hörn, hålet betraktas som rektangulärt, hinder/väggar på plattantolkades som laster m.m. Målet med förenklingar var att minska felmarginal som uppkommer i finitaelementmodell som sedan påverkar resultatet. Den slutsats som kan dras från resultat i FEM-Design, var att öppningen sänkte moment i plattan. Detberodde på att med en projekterad öppning kunde plattan delas upp i två mindre spännvidder. Vidareeftersträvades en förstärkningsåtgärd som inriktas till att förstyva plattan vid de kritiska områden ochsamtidigt uppfylla kraven som examensarbetet grundar sig på. Resultatet visade att det går åt mindrearmering för att öka momentkapacitet än för att minska på dimensionerande moment. Det betyder attdet blir mer ekonomiskt att åstadkomma en högre bärförmåga genom att höja momentkapaciteten än attminska dimensionerande moment med olika förstärkningsmetoder. Det som uppvisade bäst resultat var“stomplan 2” och användning av finita elementstorlek 0,15 m. Med analys av armering m.h.t. plattansolika tjocklekar kunde tjockleken 325 mm säkerställas och valet av 300 mm med förstärkning för frikant kunde visas som det bästa alternativet av de undersökta plattorna.