Emitterande byggnadsmaterial: En nulägesanalys av metoder för att minska emissioner från fuktpåverkat, kaseinhaltigt flytspackel

Sammanfattning: De flesta byggnadsmaterialen avger mer eller mindre emissioner. Deras koncentration minskar med tiden om materialens yta ventileras. Därför är emissioner från byggnadsmaterial sällan ett problem utomhus. Däremot händer det ibland att människor får hälsobesvär som hosta, huvudvärk och irritation i ögon och hals när de vistas inomhus och speciellt i äldre byggnader.
På 60- och 70-talet användes många nya byggnadsmaterial som inte hade testats innan. Dessa obeprövade material fick omfattande användning under miljonprogrammet då fokus låg på att bygga snabbt och effektivt och inte på att använda säkra och beprövade material. Ett exempel på ett sådant material är kaseinhaltigt flytspackel som introducerades i Sverige år 1977. År 1983 förbjöds dess användning på grund av den dåliga lukten, hälsobesvären samt missfärgningar på ekparketter som flytspacklet orsakade när den kom i kontakt med alkalisk fukt i betongkonstruktionen.
Problem med kaseinhaltigt flytspackel förekommer än idag i vissa byggnader bland annat i sjukhus, skolor och flerbostadshus och är därför intressant att studera. Det verkar inte finnas några generella regler kring hur problemen bör åtgärdas och inte heller klara uppföljningsmetoder. Detta innebär att undersökningen kring vilka metoder som är lämpliga till stor del måste baseras på erfarenheter från tidigare åtgärder. Kunskapen finns främst hos sakkunniga som arbetar med inomhusmiljöfrågor.
Rapportens syfte är att samla in och analysera information kring hur kaseinspackel hanteras inom branschen idag genom intervjuer med experter och leverantörer. Totalt har 14 personer intervjuats varav 9 experter och 5 leverantörer. Svaren från experterna används för att svara på rapportens forskningsfrågor och leverantörernas svar används för en fallstudie av en lägenhet. I fallstudien görs en tids- och kostnadsanalys av olika golvprodukter som används för att lösa problem med emissioner.
Tack vare intervjuerna kan intressanta slutsatser dras. Det finns tre vanliga åtgärdsmetoder som används idag: mekaniskt ventilerat golv, borttagning av flytspackel och betong samt emissionsspärrar. Att använda ett mekaniskt ventilerat golv är något experterna beskriver som en säker åtgärdsmetod som går att lita på så länge den utförs på rätt sätt. Metoden har funnits länge och rekommenderas även i böcker och litteratur från 80- och 90-talet. Borttagning av flytspackel rekommenderas däremot inte så starkt längre. I böckerna framgår den som en effektiv metod men enligt experterna idag är metoden kostsam, bullrig och inte så säker. Nya produkter har utvecklats de senaste åren som har stor potential och som är värt att testa. Dessa produkter fungerar som spärrar som appliceras på betongen och förhindrar emissioner att nå inomhusluften.
Enligt tids- och kostnadsanalysen varierar kostnaderna mycket beroende på vilken åtgärdsmetod man väljer. Dyraste åtgärdsmetoden är det mekaniskt ventilerade golvet på grund av höga materialkostnader och för att arbetet med monteringen av golvet tar lite längre tid. Näst dyrast metod är borttagning av flytspackel (och betong) och billigast är användningen av olika emissionsspärrar. Den sista metoden tar även kortast tid att utföra.