Självskadebeteendet skärande : ur ett socialsekreterarperspektiv

Sammanfattning: Studien behandlar ämnet socialsekreterares perspektiv på självskadebeteendet skärande. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare verksamma i tre städer. De frågeställningar som styrt arbetet lyder: Hur arbetar socialtjänsten med individer som skär sig? Hur beskriver socialsekreteraren fenomenet skärande? Vilka tankar och känslor väcker skärandet hos socialsekreteraren? Hur hanterar socialsekreteraren sina upplevelser? Studien befinner sig inom ramen för den fenomenologiska forskningstraditionen. Som teoretiska utgångspunkter har det psykodynamiska perspektivet med dess affektteori samt begreppet ”det upplevande subjektet” använts för att analysera resultaten. Dessutom användes rollteorin vid analysen. Resultaten visade att socialsekreterarnas erfarenheter korresponderade med forskningen om självskadebeteendet skärande. Beteendet väcker känslor och tankar hos socialsekreterarna, vilket tas upp i handledning om de anser att det finns behov för det. Studien pekar på att skärandeproblematiken inte faller inom socialtjänstens ramar. Socialtjänstens uppgift är att utreda de som aktualiserats och sedan ge dem stöd eller föreslå vidare insatser. I deras mandat ingår inte behandlig. Dock har socialtjänsten det yttersta ansvaret för alla individer, vilket medför att skärandeproblematiken hamnar på deras bord. Den forskning som är gjord inom området handlar om arbetet inom psykiatrin och som vi ser det har ingen forskat kring socialsekreterares och socialtjänstens roll i förhållande till självskadeproblematiken.