Är Katitzi en man? : En textanalays av könsroller i skönlitteratur för årskurs 4-6.

Sammanfattning: Barn läser mindre på fritiden och somliga möter enbart skönlitteratur i skolan. Den nya läroplanen lägger stor vikt vid genus och könstillhörighet och ställer därmed krav på att läraren integrerar föreställningar om vad som kan ses som manligt, kvinnligt och olika könsidentiteter i sin undervisning. Syftet med denna studie blev därmed att undersöka hur olika könsroller framställs i skönlitteratur för elever i årskurs 4–6. Detta gjordes med hjälp utav en textanalys och ett förutbestämt schema som listar manliga respektive kvinnliga egenskaper. Urvalet bestod av sex skönlitterära böcker som används i klassrum i årskurs 4–6, de böcker som analyserats är Katitzi (Taikon, 2015), Geografens testamente (Ahnborg, 2020), Drakskeppet (Bylock, 1997), Hjärta av glas (Angerborn, 2022), Zombiefeber (Ohlsson, 2016) och Bröderna Lejonhjärta (Lindgren, 1973). Tidigare forskning visar att manliga och kvinnliga karaktärer framställs olika i skönlitteratur för barn och forskningen har även hittat ett mönster i hur karaktärer framställs beroende av vilket kön karaktärerna har. Studien bygger på en teori om genus och hur genus tar sig i uttryck i skönlitteratur med hjälp av ett schema som listar stereotypt manliga respektive kvinnliga egenskaper. Studiens resultat visar att karaktärerna i den analyserade skönlitteraturen, i en majoritet av fallen, uppvisar egenskaper som är både manliga och kvinnliga, oberoende av vilket kön karaktärerna har. Till exempel uppvisar kvinnliga karaktärer såväl manliga som kvinnliga egenskaper. Resultatet visar därmed att karaktärerna ofta visar på könsöverskridande identiteter i enlighet med vad som kan anses vara skillnader mellan manligt och kvinnligt. Att som lärare välja skönlitteratur med karaktärer som bryter mot könsstereotyper kan förhoppningsvis leda till meningsfulla diskussioner i klassrummet som utmanar elevers perspektiv på vad som kan anses vara manligt och kvinnligt. Slutsatsen för studien är att schemat som används i studien, precis som Nikolajeva påstår, inte är applicerbart på alla karaktärer i den utvalda litteraturen eftersom flertalet av dessa inte följer schemat för könsstereotyper. I enlighet med resultatet blir det svårt att hålla isär karaktären och karaktärens kön samt att tillskriva kön olika egenskaper.