Genetisk typning av ekvint herpesvirus typ 1 (EHV-1) : en studie av svenska stammar

Sammanfattning: Ekvint herpesvirus typ 1 (EHV-1) är ett vanligt virus som infekterar hästar världen över. Viruset orsakar flera kliniska former av sjukdomen; feber, respiratorisk form, abort, neonatal död samt centralnervös form. I Sverige diagnosticeras omkring 10–30 utbrott per år på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Under 2019 drabbades ett antal stall i Stockholms län av den centralnervösa formen. Flera hästar avlivades som en följd av detta, medan vissa hästar uppvisade inga symptom alls. Vidare drabbades hoppeliten i Europa av ett stort utbrott i samband med tävlingar i Valencia vårvintern 2021. Ett 80-tal hästar insjuknade och många uppvisade den centralnervösa formen av sjukdomen varav 18 dog. Flera studier har påvisat ett samband mellan centralnervösa symptom och virusstammar med en typisk genetisk markör, mutation ORF30 A2254G. Denna leder till ett aminosyraskifte, N752D, i virusets DNA-polymeras. Dock finns fall av centralnervös form där markören saknas. Det finns också exempel på det omvända, där markören finns men viruset endast orsakar den lindrigare respiratoriska formen. Genom att kartlägga olika avsnitt av virusets genom (öppna läsramar) kan epidemiologiska studier göras i syfte att smittspåra. Denna studie undersökte mutationer och de olika virusstammarnas inbördes släktskap, det vill säga en fylogenetisk kartläggning, hos 85 EHV-1-positiva isolat. Målpopulationen definierades som svenska hästar som under de senaste 10 åren testat positivt för EHV-1 oaktat form; abort, respiratorisk såväl som centralnervös form. Trots litet studiematerial påträffades flera nya mutationer som tidigare inte har rapporterats. Troligtvis finns fler cirkulerande virusstammar som ännu inte har påvisats. För att kunna göra användbara fylogenetiska strukturer krävs ytterligare kartläggning av virusstammar. I samtliga fall där isolat från fler än en häst från samma utbrott sekvenserats uppvisade isolaten identiska sekvenser. Det talar för att hästar smittar varandra med nytt virus vid ett utbrott och inte att latenta virus återaktiveras hos flera hästar samtidigt. Dubbla stammar av EHV-1 hos den enskilda hästen inte är ovanlig, och det indikerar att hästar återinfekteras trots tidigare genomgången infektion. I Valencia-utbrottet 2021 påträffades en ny mutation. Det går inte att fastställa att den mutationen orsakade den svåra symptombilden. Förklaringen kan ligga i det faktum att hästtätheten i stallarna vid tävlingarna i Valencia var mycket hög, och därmed bidragit till ökat smittryck. Isolat från Valencia innehöll inte N752D-mutationen. Isolat från Stockholmskommunerna Österåker respektive Värmdö 2019 sekvenserades och jämfördes. Då isolat från de två stallen hade olika mutationer (läsramarna ORF34 och ORF11) avfärdade denna studie spekulationer om att dessa utbrott hade ett samband. Båda hade dock D752- mutation. I övrigt visade det sig svårt att klargöra ifall identiska isolat från flera anläggningar hade kopplingar då det ofta är många hästar i stallarna och stor rörlighet bland dem (tävlingar, träningar, kliniker etc.). Det går att fria samband mellan utbrott, men det är svårare att fälla. Unika mutationer som påvisats vid fler än ett utbrott kunde ses endast hos travhästar eller ridhästar, aldrig både och. Förklaringen till detta ligger troligtvis i att detta är två skilda hästpopulationer med mycket lite samröre.