Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av IVA-delirium

Sammanfattning: Bakgrund: Intensivvårdspatienter utsätts för en påfrestande situation, vilket kan bidra till utvecklandet av iva-delirium. Iva-delirium är en form av hjärndysfunktion som leder till ökad sjuklighet, ökad mortalitet och ökade vårdkostnader i form av förlängd vårdtid. Studier visar att trots att iva-delirium är vanligt förekommande inom intensivvården så missas tillståndet ofta. Bedömningsinstrument för att identifiera iva-delirium finns men används vanligen i liten utsträckning inom svensk intensivvård. Detta kan leda till att intensivvårdssjuksköterskor, utifrån personlig erfarenhet, utvecklar olika strategier för att vårda patienter med iva-delirium. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors personliga erfarenheter av att bedöma patienter som riskerar att drabbas av iva-delirium samt hur syndromet identifieras och förebyggs. Metod: En kvalitativ studie innehållande sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en deskriptiv innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att intensivvårdssjuksköterskorna med hjälp av personliga erfarenheter skapade en framförhållning genom att förutse riskfaktorer och att identifiera kliniska tecken. Vidare visade intensivvårdssjuksköterskorna en förmåga att förebygga och resonera kring utförda åtgärder. En förståelse för vården av patienter med iva-delirium skapades genom etiska reflektioner. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter utgjordes av tre domäner; att se, att göra och att känna. Dessa olika erfarenheter interagerade med varandra, skedde simultant och skapade ett expertkunnande hos intensivvårdssjuksköterskorna. Trots denna förmåga framkom det att intensivvårdssjuksköterskornas kunskaper om iva-delirium och deras strategier varierade beroende på personlig erfarenhet. Klinisk betydelse: Genom att belysa intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter kan en ökad medvetenhet kring iva-delirium skapas och därmed förhoppningsvis medföra minskad prevalens.