Monokulturella eller interkulturella språkliga praktiker i förskolan? : En studie om sociala och materiella resursers betydelse för flerspråkiga barn i förskolan

Sammanfattning: Andelen förskolebarn som växer upp med ett eller flera språk utöver svenska ökar i Sverige. För dessa barn är det viktigt att fortsätta utveckla sitt första språk, modersmålet, samtidigt som de lär sig svenska. Forskning visar att det är i förskoleåldern de bästa förutsättningarna för att utveckla tvåspråkighet och lägga grunden till läs och skrivutveckling finns. För att dessa barn ska kunna lyckas som tvåspråkiga individer behöver de stöd inte bara i det svenska språket utan också i sitt första språk. Eftersom det inte sker någon undervisning i förskolan kallas det ”stöd”, stöd i modersmålet eller modersmålsstöd istället för modersmålsundervisning. På samma sätt benämns det modersmålstränare istället för modersmålslärare. Syftet med studien är att undersöka vilka materiella och sociala resurser förskolepersonal, modersmålstränare och föräldrar använder enskilt eller tillsammans för att stödja barns modersmål. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med tre förskollärare, två föräldrar och två modersmålslärare i en kommun i norra Sverige. Resultaten visar att när det gäller resurser är de likadana för alla personer för förskolepersonal, för föräldrar och modersmålstränare. Det är motivationen hos de inblandade som gör att dessa resurser används olika för att medverka till modersmålsutveckling. Likaså visar studien att den mest avgörande faktorn för utveckling av barnens tvåspråkighet är det sociala kapitalet. Att det finns folk runtomkring barnen som pratar deras modersmål, förälder, farförälder, vänner, modersmålstränare och förskolepersonal som stimulerar och uppmuntra användning av två språk och får det till någonting naturligt.