Negativ dialektik och försoning : Om framställningsformen som "filosofins idé" hos Theodor Adorno

Sammanfattning: I och med det allmänna mottagandet av Theodor Adornos filosofiska projekt har filosofins framställningsform, "der Darstellung", ofta kommit att betraktas som betydelsefull för projektets realisering. I introduktionen till ett av Adornos viktigaste verk om logik och ontologi, Negative Dialektik, publicerat för första gången 1966, skriver han att "…the presentation of philosophy is not an external matter of indifference to it but immanent to its idea." Föreliggande uppsats skall försöka att förstå och utveckla en läsning av den i citatet antydda relationen mellan framställningsformen och "filosofins idé". Detta genom att undersöka några logiska och ontologiska teser, centrala för Adornos filosofiska projekt, i samband med en uttolkning av framställningsformens grundläggande drag. Utgångspunkten i uppsatsen kommer att vara Alison Stones artikel, "Adorno and Logic". I den föreslår Stone att framställningsformens betydelse för Theodor Adornos filosofi skall förstås i ljuset av en antagen strävan hos Adorno mot en filosofins försoning. Uppsatsen kommer därefter att utveckla vad denna Stones föreslagna försoning kan innebära för Adorno givet att fler delar av hans filosofi, hans idéer om språk och erfarenhet, introduceras i läsningen av hans filosofiska projekt. Genom att uppsatsen frångår Stones exklusiva fokus på logik för att samtidigt följa hennes läsning med hänsyn till idén om försoning skall vi avslutningsvis se hur Adornos idéer om språket kan förstås som en förlängning av försoningen Stone föreslagit, och vidare hur språkets försoning, som åstadkoms i och genom framställningsformen, är en del av "filosofins idé".