Den återhämtningskvalitativa modellen : ett analysverktyg med syfte att synliggöra restorativa värden i landskapet

Sammanfattning: Examensarbetets syfte är att skapa en modell som kan användas vid landskapsplanering för att identifiera restorativa naturliga vardagslandskap. Modellen ska vara förankrad i forskning och ska av yrkesverksamma vara lättanvänd i praktiken. I uppsatsen undersöks hur modellen skulle kunna användas inom Trafikverkets planeringsprocess genom att undersöka de olika stegen som ingår samt genom att applicera modellen på ett pågående vägprojekt, E22 Lösen-Jämjö i Blekinge län. För att göra restorativa värden mer synliga produceras inom arbetet en modell som kan identifiera områden med restorativa värden, modellen har döpts till den återhämtningskvalitativa modellen. Modellen består av två delar, en GIS-analys och en ett fältbesök. GIS-analysens syfte är att identifiera var i landskapet återhämtningskvalitativa områden finns utifrån attribut som markanvändning, distans till väg, eller andra bullerkärnor som vindkraftverk, järnväg eller militärt område. Under fältbesöket, del två av modellen undersöks hur kvalitativa de områden som identifierats i GIS-analysen är. Till hjälp har en checklista upprättats som tar avstamp i påståenden om hur olika natursammansättningar får personen som utför fältbesöket att må, och därigenom bekräfta eller dementera huruvida områden som identifierats inom GIS-analysen har återhämtningskvaliteter. De steg inom planeringsprocessen som ansågs lämpligast att utföra en analys av restorativa värden och användningen för en återhämtningskvalitativ modell skulle var ILKA och åtgärdsvalsstudien. För att undersöka hur planeringsstegen används i praktiken och hur man tar hänsyn till återhämtningskvalitativa områden i vägprocessen undersöktes ett pågående vägprojekt, E22 Lösen-Jämjö där man valt att anlägga en ny vägsträcka på jordbruks- och genom skogsmark som ligger i anslutning till mark med restorativa värden. Lokalbefolkningen motsatte sig det slutliga valet av vägkorridorsalternativ. De önskade istället att skogsalternativet skulle varit alternativet Trafikverket gick vidare med. När den återhämtningskvalitativa modellen applicerades på de två vägkorridorsalternativen visade det sig att Trafikverket fattat rätt beslut, baserat på de restorativa områden som skulle blivit påverkade i respektive scenario. Den restorativa ytan som skulle tas i anspråk i det valda alternativet var ungefär en tredjedel av den ytan som skogsalternativet skulle ta i anspråk. Troligtvis skulle modellen kunna bidra till att i större utsträckning identifiera och analysera restorativa värden om den skulle användas under ILKAN eller åtgärdsvalsstudien. Den framtagna modellen skulle troligtvis också kunna bidra till en bättre kommunikation med allmänheten på samrådet (ett steg inom planeringsprocessen som inte undersökts i examensarbetet) och bildligt förmedla varför man prioriterar som man gör, vilket analysen och appliceringen av den återhämtningskvalitativa modellen i fallet för vägprojektet E22 Lösen-Jämjö till viss del talar för.