Omvårdnad på gruppboende jämfört med enskilt boende för en individ med grav utvecklingsstörning - en fallstudie

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige har individer med utvecklingsstörning rätt att välja boendeform. Det finns dock lite forskning som undersöker vilken boendeform som är mest lämplig för dessa individer. De är en sårbar individgrupp som behöver uppmärksammas mer i forskning. Syfte: Studien avsåg att undersöka vilken boendeform som var mest lämplig för en individ med grav utvecklingsstörning. Detta gjordes genom att granska dennes boendeformsbyte från gruppboende till enskilt boende,  utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Metod: Mixed methods användes för att besvara syftet. Intervjuer och fokusgruppmöte användes för kvalitativ datainsamling. Kvantitativ data samlades in från vårdtagarens aktivitetsdagbok. Resultat: Boendeformsbytet från gruppboende till enskilt boende verkar inneburit en förbättring på flera plan för vårdtagaren. Gruppbostaden hade begränsade möjligheter att ge den omvårdnad han behövde. På det enskilda boendet kunde de personliga assistenterna individanpassa omvårdnaden genom högre personaltäthet. Där fick han förbättrad nutrition eftersom måltiderna fullföljdes och maten var bättre. Aktivitetsmängden ökade då det fanns fasta rutiner och mer tid till aktivering i enskilt boende. Slutsats: God omvårdnad är individanpassad omvårdnad och för att uppnå detta krävs tillräckliga personalresurser. De personliga assistenternas kännedom om vårdtagaren är en förutsättning för att kommunicera, registrera avvikelser samt uppnå individanpassad omvårdnad. Enskilt boende verkar vara en mer lämplig boendeform än gruppbostad för en individ med grav utvecklingsstörning vad det gäller omvårdnadkvalité.