Förekomst av subacromial smärta och instabilitet samt kartläggning av rotationsrörlighet och -styrka i glenohumeralled hos en grupp beachvolleybollspelare på elit- och subelitnivå

Sammanfattning: Bakgrund: Axelproblematik inom beachvolleyboll är ett relativt outforskat ämne. Forskningen inom andra overhead sporter så som volleyboll och baseboll med flera, är däremot mer utbredd. Med adaptioner i glenohumeralled som setts korrelera med skada inom andra overhead sporter som utgångspunkt, kan en kartläggande studie för samma fenomen ligga till grund för framtida forskning även inom beachvolleyboll. Några adaptioner som setts korrelera med risk för axelproblematik inom andra overhead sporter är instabilitet, subacromial smärta, förändringar i rotationsrörlighet och styrkekvot. Syfte: Syftet var att ta reda på förekomsten av instabilitet i glenohumeralled samt av subacromial smärta i den dominanta axeln hos en grupp aktivt spelande manliga och kvinnliga beachvolleybollspelare, på elit- och subelitnivå. Syftet var även att kartlägga förhållandet mellan utåt- och inåtrotation i glenohumeralled med avseende på isometrisk styrka samt att kartlägga gruppens eventuella avvikelser gällande rotationsrörlighet. Studiedesign: Studien var utformad som en kartläggande tvärsnittsstudie. Metod: I studien undersöktes 34 manliga och kvinnliga beachvolleybollspelare. Fem tester gjordes; Neer’s- och Hawkins Kennedy impingementtest, Apprehension test och isometrisk rotationsstyrkemätning med handhållen dynamometer i den dominanta axelns glenohumeralled. Rotationsrörlighet för glenohumeralleden mättes bilateralt med digital goniometer. Resultat: I deltagargruppen testade nästan hälften positivt för subacromial smärta. Det var 3 som testade positivt för Apprehension test. Styrkekvoten bland de undersökta kvinnliga deltagarna var 0,79, bland de manliga deltagarna var den 0,67. De flesta deltagare hade en ökad utåtrotation i den dominanta axeln jämfört med den icke-dominanta och nästan alla deltagare hade en GIRD (Glenohumeral Internal Rotation Deficit). Den totala rotationsrörligheten var förändrad med ≧5° bland drygt två tredjedelar av deltagarna. Konklusion: I gruppen sågs liknande adaptioner i glenohumeralled som har setts i andra overheadsporter. Subacromial smärta gick inte att utesluta hos nästan hälften av deltagarna medan främre instabilitet var sällan förekommande. Styrkekvoten var inom optimala värden eller hög bland nästan alla deltagare. Adaptioner i rotationsrörlighet i dominant axel var vanligt förekommande.