Pedagogers resonemang kring utevistelse i förskolan

Sammanfattning: Att utevistelse är en självklar del inom den svenska förskolan är allmänt vedertaget. Vi vill med denna kvalitativa studie därför synliggöra och analysera hur pedagoger inom förskolan resonerar kring utevistelse. Som teoretiska utgångspunkter använder vi oss av miljöpsykologi, sociokulturellt lärande, artefakter samt sociokulturella- och utvecklingspsykologiska perspektivet på lek. Med hjälp av de utgångspunkterna analyserar vi empirin. Insamlingen av materialet är genomförd på tre olika sätt; enskilda intervjuer, gruppintervjuer och en öppen kvalitativ enkät över mejl.I analys- och resultatkapitlet framkommer det flera sätt att resonera kring fenomenet utevistelse. Vi kan se tydliga likheter i de deltagande pedagogernas sätt att resonera kring utevistelse samtidigt som svaren i vissa fall skiljer sig åt. Vår slutsats visar att det finns ett reflekterande förhållningssätt mot utevistelsen hos de pedagoger som deltar i studien. Trots det förekommer det även ett mer oreflekterat sätt att se på utevistelsen. Resultaten pekar även på att det är den fysiska och sociala miljön som vi vistas i som till stor del påverkar hur både pedagogerna och barn agerar under utevistelsen. Det framkommer även att det finns skilda sätt att tala om hur de som pedagoger agerar under utevistelsen samt att pedagogens förhållningssätt har stor inverkan på både barn och miljö.