Betydelsen av patientens egen berättelse i samband med utskrivning från sluten hälso- och sjukvård och tiden efter : En Appreciative Inquiry inspirerad intervjustudie

Sammanfattning: såväl vårdens lagstiftning som i utveckling av vården får patienten allt mer central ställning och roll. Ur ett patientperspektiv pekar dock uppföljningar av lagstiftning som reglerar samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård på bristande kunskapsläge på nationell nivå. Syftet med denna studie var att genom patientens egen berättelse söka insikter om upplevelser av utskrivningsprocessen från somatisk sluten hälso- och sjukvård och tiden efter, där behov funnits av fortsatt vård och omsorg efter utskrivning. Syftet var också att söka förståelse för huruvida Appreciative Inquiry kan bidra till insikter till ständiga förbättringar ur ett patientperspektiv. Med kvalitativ design och narrativ ansats genomfördes nio värdeskapande intervjuer med vuxna personer som vårdats på sjukhus 1 januari 2018. Dessa personer hade även behov av vård och/eller omsorg efter utskrivning. Intervjuguiden innehöll två huvudfrågor; “Berätta din berättelse om när du senast låg inne på sjukhus och tiden efter när du kom hem” och “Kan du berätta om en situation eller händelse som sticker ut som fungerade riktigt bra?”. Släktskapsdiagram grupperade och sorterade intervjuernas innehåll varvid fem indikatorer identifierades som viktiga i utskrivningsprocessen; Bemötande, att bli Lyssnad på, vara Informerad, uppleva att det Klaffar och upplevelse av Delaktighet. Ålder, allvarlighetsgrad på sjukdom eller behovsnivå av kommunal vård och omsorg efter utskrivning verkar inte vara faktorer som påverkar vad som är viktigt i samband med utskrivning från sluten vård. Befintlig lagstiftad process harmoniserar delvis med patientens uttryckta behov av vad som är viktigt. Patientens egen berättelse ingår i personcentrerat förhållningssätt där Appreciative Inquirys grundfilosofi såväl som värdeskapande verktyg kan bidra till processutveckling.