Skogsbrandens betydelse för pyrofila insekter : en jämförelse mellan Sverige och Alaska

Sammanfattning: Branden brukade vara en naturlig del av den boreala skogens dynamik men frekvensen av bränder har minskat kraftigt i Sveriges skogar sedanbörjan av 1900-talet. Detta har lett till svårigheter för flera arter som är beroende av bränder för att överleva. För att se hur stor påverkan brandfrekvensen har på pyrofila insekter samlades ett stort antal arter in efter en brand i Alaska 1999. Man valde Alaska just för att brandfrekvensen där har varit nära ”naturlig” även under 1900-talet. Tolv av de arter man samlade in har jag tittat närmare på och jämfört skillnader mellan Sverige och Alaska. Arterna som valdes ut är: Bembidion grapii, Corticaria ferruginea, C. planula, C. rubripes, Cryptophagus quadrihamatus, Melanophila acuminata, Monochamus scutellatus, Sericoda bogemannii, S. quadripunctata och Tachinus basalis. Det jag har konstaterat är att det inte bara antalet bränder som spelar in, utan svaret är lite mer komplext än så. Arter med väldigt nordlig utbredning i Sverige tenderade att finnas i lägre antal även i Alaska och arter som kan leva i obränd skog fanns i väldigt stor mängd på brandfältet. Intressant att nämna är att den i Sverige nationellt utdöda arten S. bogemannii endast hittades i ett exemplar på brandfältet i Alaska, vilket tyder på att andra faktorer ligger bakom minskningen än enbart bristen på bränder. För att gynna pyrofila arter i Sverige bör vi öka naturvårdsbränningen i områden där det i ett naturligt tillstånd brinner relativt ofta och tänka på att bränna på inte alltför långa avstånd till tidigare brandfält för att underlätta förflyttningen för brandberoende arter.