Advokaters skadeståndsansvar vid vårdslös rådgivning – Särskilt om professionsansvar och culpabedömningen

Sammanfattning: Frågan om professionella rådgivares ansvar vid rådgivning har blivit alltmer uppmärksammad i svensk doktrin och praxis allteftersom rådgivarnas roll har blivit viktigare i samhället. Till denna grupp av rådgivare hör advokater, en yrkeskår som klienter anlitar för dess särskilda juridiska expertis. Det övergripande syftet med denna uppsats är att utreda och diskutera advokaters ansvar för ren förmögenhetsskada som vållas en avtalskontrahent genom vårdslös rådgivning. Arbetet inriktas särskilt på vad professionsansvaret innebär, hur culpabedömningen görs, samt huruvida lagstiftning borde införas avseende advokaters professionsansvar. Rådgivare bär ett professionsansvar, vilket innebär ett krav på att uppdrag ska utföras fackmässigt. Advokaters professionsansvar konkretiseras av de väg-ledande reglerna om god advokatsed och avgöranden från advokatsamfundets disciplinnämnd. När en advokat inte uppfyller sitt professionsansvar och detta ger upphov till skada för klienten, kan detta anses utgöra vårdslös rådgivning. Culpabedömningen avseende advokaters skadeståndsansvar har genom NJA 2018 s. 414 och mål T 2841-18 kommit att konkretiseras av HD. I dessa mål utpekas sex omständigheter att beakta vid culpabedömningen, vilka vid en närmare granskning inte verkar ha förändrat rättsläget nämnvärt. Vidare behandlas frågan om HD:s uppenbarhetsrekvisit vid advokaters skadeståndsansvar och slutsatsen dras att rekvisitet varken förändrat rättsläget, eller innebär ett krav på grov vårdslöshet för att ansvar ska uppstå. Avslutningsvis diskuteras för- och nackdelar med att införa lagstiftning gällande advokaters professionsansvar. Trots att viss kritik kan framföras mot nuvarande ordning och att det finns vissa pedagogiska fördelar med lagstiftning, dras slutsatsen att en sådan inte bör införas eftersom den inte skulle bli precis nog och snabbt skulle föråldras.