Rättspsykiatrins (o)synliga inlåsningseffekter – En diskursanalytisk utvärdering av lagstiftarens motiveringar till tidsobestämda frihetsberövanden av psykiskt sjuka gärningspersoner

Sammanfattning: Sedan det svenska tvångsvårdssystemet reformerades år 1992 har den slutna rättspsykiatriska vården mottagit omfattande kritik. Enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) ska tvångsvården för vissa psykiskt sjuka gärningspersoner förenas med beslut om särskild utskrivningsprövning. Det innebär att vården endast kan upphöra efter att en domstol bedömt att både personens behov av psykiatrisk vård och risk för återfall i allvarlig brottslighet har upphört. Lagstiftaren har i en statlig utredning från 2012 föreslagit att den rättspsykiatriska vården ska avskaffas och ersättas med reglering av särskilda skyddsåtgärder. Åtgärderna syftar till att förhindra återfall i allvarlig brottslighet i de fall då gärningspersonen inte har ett behov av psykiatrisk tvångsvård. I uppsatsen utvärderas lagstiftarens motiveringar av tidsobestämda frihetsberövanden av psykiskt sjuka gärningspersoner i förarbetena till LRV samt den statliga utredning där reglering av särskilda skyddsåtgärder föreslås. Utvärderingen grundar sig på en diskursanalys av förarbetena och har inspirerats av Martha Finemans sårbarhetsteori. De identifierade diskurserna och de av lagstiftaren producerade rättssubjekten utvärderas dels utifrån ett rättighetsperspektiv på psykiatrisk tvångsvård med koppling till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, dels utifrån diskursanalytiska perspektiv på språk, kunskap och makt. Trots att sårbarhetsperspektiv kan identifieras i de analyserade förarbetena beaktar lagstiftaren inte de strukturella maktförhållanden som inverkar på det sårbara rättssubjektets behov av rättsligt skydd och stöd. Bristen på anpassning i lagstiftningen medför att de personkretsar som träffas av de föreslagna regleringarna, närmare bestämt personer med allvarliga psykiska störningar eller liknande sinnestillstånd, faller offer för statens omfattande maktutövning. Marginaliseringen av det sårbara rättssubjektets behov reproduceras i förarbetena vilket innebär att de strukturer som förtrycker psykiskt sjuka personer förstärks.