Vägsaltets spridningsvägar och dess påverkan på landskapets vegetation

Sammanfattning: Hundratusentals ton vägsalt, natriumklorid, sprids ut på våra vägar vintertid för att skapa säkra trafikförhållanden. Men vintervägunderhållning och vägsaltsanvändning kan bidra till förstöring av de naturliga och interna processerna i angränsande mark och vegetation. Vägsalt sprids från vägen på olika sätt, till exempel genom att plogas bort, att det skvätter från fordon, genom avrinning, eller till och med via vinden. Salt sprider sig lösligt i grundvatten eller ytvatten som natrium- och kloridjoner och rör sig vidare i marken eller ackumuleras inom den. Klimat, väderförhållande, landskapets utformning och användning, trafikmängd och vägunderhåll är faktorer som påverkar både saltåtgången och spridningsvägarna. Detta arbete syftar till att förklara vägsaltets negativa påverkan på vegetation och hur det kan komma att förändra landskapets användning och utformning samt förklara begrepp som saltstress och salttolerans. Salt i jord stressar växter på två olika sätt; genom osmotisk stress eller jonstress. Det orsakar reducerad vattentillgång, näringsbrist och bidrar till toxicitet i jord och växt vilket hämmar tillväxten bidrar bland annat till utveckling av kloros och nekros. För att minimera de negativa miljöeffekterna pågår arbete kring effektivisering av vägsaltsanvändning och forskning kring alternativa halkbekämpningsmedel. Målet med vintervägunderhållning är att ha ett tryggt vägnät som ger minimal negativ miljöpåverkan.